Olle Ljungström har sin egen, lite speciella, syn på det här med att skriva låtar.
— Det är som att runka, det är rätt trevligt att göra det, funderar han.
När Olle onanerar fram sina texter sprutar saker som “En tysk indian/En befjädrad german” ut. Herr Ljungström mulnar en smula när man frågar om det är viktigare att ord låter bra ihop, än att de betyder något.
— Ååh, jag är så trött på det här tjatet om mina texter. Det finns ju andra låtar på nya plattan, som Gå Aldrig Din Väg, som folk borde koncentrera sig på. Tysk Indian är ju bara en bagatell, grinar han. Att jag är lite klurig med orden är ju en styrka. När en torftig låtskrivare som Mauro Scocco får pris för sina texter, krävs ju å andra sidan inte särskilt mycket för att man ska kunna kalla sig Sveriges bäste låtskrivare.
Med textrader som “Vi är på väg upp till månen för att träffa Robert Mitchum”, måste frågan ändå ställas: Skriver Olle någonsin under drogpåverkan?
— Ja, det händer att jag gör det när jag är berusad, medger han. Men de texterna brukar jag kasta när jag får syn på dem dagen efter. Fast det är bra att skriva när man är bakis.
Olle blir smått lyrisk när producenten Johan Vävare, som dumpades av Eggstone för lite sen, förs på tal.
— Han är en verklig trollkarl.
— Johan är en ljudvisionär, tycker Heinz Liljedahl, som tillsammans med Olle skriver all musik. Johan sparar sånt som andra producenter, och vi själva, skulle refuserat.
Olle och Heinz är eniga om det mesta, men på en punkt går deras meningar helt isär.
— Det är otroligt kul att vara i studion och spela in, säger Heinz entusiastiskt. Olle grimaserar.
— Jag gillar det inte alls, får lätt panik i studion.
Tur för Olle då, att spelningsschemat håller på att fastställas. I april och maj ligger bandet lite på turné, och i sommar väntar diverse festivalframträdanden. Förresten, Världens Räddaste Man?
— Ett internt skämt, avvärjer sig Olle, som fått frågan förut och misslyckats med att förklara titelvalet.
Olle försvinner iväg till en TV-intervju. Han ser inte nämnvärt rädd ut.