»Allt har sin skönhet, men inte alla kan se den« — Kung-Fu-Tse »Allt e skit« — Skitsystem Det är underbart och konstigt när blivande band lyckas förena helt olika musikstilar till något helt nytt. Oftast blir det skrot av det,… Fortsätt läsa →
… recenserades här i nummer tio och är klart värda att kolla upp. Bandets namn består av trumslagaren Markus artistnamn, D’arc Marc, och så är The Dames Delight resten av bandet. — Det är INTE körtjejerna som är The Dames… Fortsätt läsa →
… är enligt sig själva inspirerade av Mob 47, Exploited och Moderat Likvidation. Virveltrumman är spänd till bristningsgränsen, och två folkölsfyllon grymtar nonsens till en matta av gräsklippargitarr. Ibland är det d-takts-mangel och ibland urtids-hardcore eller primitivt Extreme Noise Terror-riffande…. Fortsätt läsa →
The Unkinds Kill the king Unkinds kör på med Motörhead-parafraser och märkligt oengagerad sång. Gitarrmangel och skinnpiskande fast ändå blir det ganska segt. Fast snabbt om ni förstår. De har också den fantastiskt dåliga smaken att lira in en GG-cover…. Fortsätt läsa →
Det låter nytt och det är nytt. The Unconditionals bildades sommaren 2005. De häller upp en oroande lättdrucken cocktail på diverse brittiska band från diverse årtionden, den gemensamma nämnaren torde vara kaxighet och skramlande gitarrer. Fastän det kanske låter väl… Fortsätt läsa →
The Shy Lads The Basement Recordings The Shy Lads är blyga och gömmer sig i en källare för att spela in sin andra demo. De presenterar sig som gitarr-pop/rock. Lite som att säga att man gillar mat. Inte ryggbiff med… Fortsätt läsa →
Ah, självinsikt! Ett band som inte försöker låtsas att de spelar nåt annat än det de gör. De spelar powergrunge. Smaka på ordet. En del av er kanske minns grunge — en ursäkt för att lansera en bunt svintråkiga band… Fortsätt läsa →
Nober Hill spelar liksom 90 procent av världens unga, vita snorvalpar punkig rock av den ena eller andra sorten, men fan tro’t om jag inte hittar lite 80-talshårdrock och new wave här också… Sången är helt klart det bästa med… Fortsätt läsa →
Om man skriker som fan om mättat fett och asiatiska barn i rullstolar och låter som om man menar nåt med det så är man på rätt spår. FWE kör nån sorts våldsam, eklektisk elektro/aggro/punk. Det är jävligt rått och… Fortsätt läsa →
Fahrenheit 451 The Catastrophe EP Att döpa sig efter en bok som målar upp en bild av ett framtida samhälle där böcker är förbjudna har sina sidor. Det kan gärna bli lite pretentiöst sådär, fast boken är bra. Ray Bradbury… Fortsätt läsa →
Spelade på en flotte i allas vårt Göteborg för inte så länge sedan. Jag är säker på att de gör många frisinnade konststudenter lyckliga med sin blandning av gladpunk och zigenarmusik. Idén låter ju fullkomligt lysande, jag menar alla gillar… Fortsätt läsa →
Här är det lätt att återknyta till både Mötley och Motörhead, och överhuvudtaget tendensen att sätta prickar över vokaler för att pimpa till saker och ting lite grann. Hur skall jag annars förklara att Niklas Franzén uttalar »true« som »triie«?… Fortsätt läsa →
© 2024 BLASKOTEKET — Drivs med WordPress
Tema av Anders Noren — Upp ↑
