Skribent
Kjell Häglund
Tänk er följande dramatiska förlopp på en grammofonskiva av EP-format: Först ett intro med Fender Rhodes-piano och stråkar som hämtade ur Curtis Mayfields “Superfly” eller Isaac Hayes “Shaft”, följt av ett brittiskt indiebeat med diskantvassa Byrds-gitarrer. Sedan en brasil-influerad technicolorschlager… Fortsätt läsa →
FÖR allmänheten är “surfpop” synonymt med Beach Boys. Knasterskadade vinyljunkies nämner gärna även Jan & Dean och obskyriteter som The Fantastic Baggys i sammanhanget. Men att termen surfpop därmed blivit ett sextiotalsnostalgiskt begrepp är en slags självmotsägelse. För själva idén… Fortsätt läsa →