Egentligen har jag ju slutat vara media, men det har också varit min grej hela tiden att ”bara jag kan få träffa Kim Gordon så kan jag sluta skriva”. Typiskt att det händer när man redan slutat. Sedan jag var… Fortsätt läsa →
THE COACHMEN Failure To Thrive New Alliance NAR 035 (import) ***½ The Coachmen var ett New York-band som under sin existens, från bildandet sent 1977 till upplösningen hösten 1980, aldrig fick ut någon skiva eller drog särskilt mycket folk till… Fortsätt läsa →
FREAKS Potter’s Field / Addicted / Do-It! / Lookin’ At You Orange OR-88-1, 7″ (import) ** ”Grungy loud guitar mess.” ”Blue Cheer.” ”Hawkwind.” Redan pressreleasen gör mig misstänksam; vem behöver en revival av de här tråkmånsbanden? Ett satans oväsen malandes… Fortsätt läsa →
Force MD’s ”Forgive me girl” (Stranded/Sonet) Bästa singeln från New York-etiketten Tommy Boy sedan Stranded tog över Sverigedistrikten. I stil med exempelvis Temptations handlar det om extremt välsjungen soul och det till en refrängstark halvsnabb låt. Electrofunk möter Phillysoul kan… Fortsätt läsa →
LET THE KIDS HAVE FUN! FORCE MD’s Love Letters (Tommy Boy/Stranded) Äntligen börjar Stranded göra skäl för ryktet som Sveriges hippaste skivbolag i o m licens-utgivningarna av stuff från det mest stilbildande (DET stilbadande) bolaget för Hip-Hop-Electro i New York,… Fortsätt läsa →
PÅ VÄSTFRONTEN INTET NYTT THE DEL-LORDS Frontier Days (EMI America/IMP) Så du vill också bli en rock & roll-stjärna? Sätt bara in en annons i Rolling Stone eller någon annan ärevördig rockblaska och skriv: ”Lovande låtskrivare/sångare/gitarrist söker gitarrbaserat rockband. Influenser:… Fortsätt läsa →
KEITH CAPUTO ”Died Laughing” Roadrunner/MNW Med debutplattan River Runs Red från 1993 slog bandet Life of Agony igenom och blev tillsammans med bland andra Type O Negative en del av Brooklynscenen. När sen Type drog åt gothic-metal fortsatte Life of… Fortsätt läsa →
KELIS ”Kaleidoscope” Virgin Japp, det är hon som sjunger på Ol’ Dirty Bastards hit Get Your Money. Nu är det dags för debut i eget namn och det har onekligen hänt en del sedan Kelis var med i The Harlem… Fortsätt läsa →
BOWERY ELECTRIC ”Lushlife” Beggars Banquet/Playground Tre år har gått sedan Bowery Electrics kolmörka och suggestiva Beat kom, och mycket har hänt på vägen. Duon gör fortfarande oerhört vacker och sorgesam musik, men om Beat drog åt ”indie”-hållet med Curve som… Fortsätt läsa →
BOSS HOG ”Whiteout” City Slang/Virgin Jag tvingas att konstatera att Boss Hog är som bäst när Jon Spencer kliver fram i ljudbilden, som i Tore Johansson-producerade Chocolate, Nursery Rhyme och i vassa Jaguar. Ingen kan som Jon låta maniskt rock’n’rolldesperat…. Fortsätt läsa →
THE SUGARMAN THREE ”Soul Donkey” Desco/Goldhead Trummor, gitarr, orgel, sax och flöjt är ingredienserna i Sugarman Threes blandning av blues och rå instrumentalsoul. När inte Neal Sugarmans saxofon skriker ut mörkblå toner vrålar hammondorgeln på ett sätt som skulle skrämt… Fortsätt läsa →
© 2025 BLASKOTEKET — Drivs med WordPress
Tema av Anders Noren — Upp ↑
