Genom tre högljudda gitarrer och skön stämsång bygger de upp ett helt nytt universum, där de själva regerar i sina Swervedrivertröjor och nedåtriktade blickar. Där vackra ljusblåa Nowhere-drömmar blandas med verklighetspåminnande omskakande Mezcal head-gitarrer och resultatet blir vad vi alltid… Fortsätt läsa →
Shallow soundwave tyckte inte att det lät så lysande att ha med dem i en artikel om shoegazeliknande musik. — Eftersom det numer inte finns några sådana spår kvar i vår musik, säger David. Bandet består av Annica Silvonen (sång),… Fortsätt läsa →
Lätta vindbrisar från Slowdive blåser försiktigt och mjukt på den snällaste popen som springer på lätta barfotafötter. Sara Hassbrings vackra ljusa stämma är högt högt uppe och sjunger sköra popmelodier som passar för mina ledsamma Happy Mondays sönderspelade stackars öron…. Fortsätt läsa →
Första gången jag pratade med Sirrahs gitarrist Tommy Carlsson berättade han för mig om ”Loan och jag”, jag förstod aldrig riktigt vem den där Loan var, men antog att det var hans katt, för så lät det, ”Loan och jag… Fortsätt läsa →
Amber är ett namn ni ska lägga på minnet. Amber gör små finurliga popsånger med bra melodier. Orgel och trumpet dyker upp lite här och var. Deras sånger är rätt oberäkneliga vilket är mycket bra. De gör break och byter… Fortsätt läsa →
Staden Skövde där de fyra pojkarna i Smash hit wonders växte upp är en tung industristad där det finns två regementen. — I Skövde bör man ha hockeyfrilla annars åker man på stryk. I Skövde ska man vara manlig och… Fortsätt läsa →
Självklar, ren, lätt och äkta sextiotalspop Vi lever på nittiotalets senare hälft, många år har gått och påverkat människor och musik. Men när The Tambureens lägger sina ”lägg-av-friserade” huvuden på sned och trallar i snygga stämmor med elorgeln, tamburinen och… Fortsätt läsa →
”Feels like I’m nothing nomore or whatever it is” Vackra melankoliska popsånger. Popsicles tidigare vilsenhet, en bit av Nick Drakes ledsamhet, Slowdives lugn, den svenska så kallade indiepopens grund, och en svart stor fläck eget vemod, missförstånd och ensamhet. Morning… Fortsätt läsa →
Gitarrbaserad power-pop Skellefteå har visat upp många bra popband, The Drowners är ett av de trallvänliga gitarrbaserade power-popbanden med klass som har klivit ut i ljuset och visat vilka ackord som man ska ta för att räknas… Hur kan det… Fortsätt läsa →
Sirrah ”Twisted” Johan Flinks röst känns lite halvpunkig och tonårsupprorisk, med det inte sagt att den är dålig, tvärtom. Det låter som om han var arg igår och kär i dag. Tillsammans med den poppiga känsla som refrängerna ger och… Fortsätt läsa →
neil armstrong ”A crazy weekend” neil armstrong (som enbart får stavas med små bokstäver) är ett fruktansvärt bandnamn, men desto trevligare musik gör dessa pojkar ifrån Karlstad. De spelar rena, melodiösa popsånger, och då menar jag pop, på ”A crazy… Fortsätt läsa →
APACE ”Don’t let the bedbugs bite you” Det här är Västerås-bandet Apace’s första demo som vi på Mitch fick äran att lyssna på. Men ärligt talat så är den inte alls kul att lyssna på. Titeln som är ett gammalt… Fortsätt läsa →
© 2024 BLASKOTEKET — Drivs med WordPress
Tema av Anders Noren — Upp ↑
