Debatten om STIM startades av Jan Cedervall i en artikel i Kakofoni #5. I detta nummer går Gunnar Petri (VD för STIM) i svaromål varpå Janne replikerar. Läs gärna Musikermagasinet 9/94 som också granskar STIM.

Kulturföreningen Rosa Honung driver ett från STIM fristående förlag vars syfte är att utgöra ett alternativ till STIM. Förlag Rosa Honung driver i sin tur skivetiketten Rosa Honung Records som kan ses som ett alternativ till STIMs skivetikett Phono Suecia. Phono Suecia ger ut STIM-disponerad musik som annars skulle ha svårt att få spridning medan Rosa Honung Records har som främsta syfte att ge ut STIM-fri musik som annars skulle ha svårt att göra sig hörd, även om det inte är det enda vi ger ut.

I förra numret av Kakofoni fanns en artikel som handlade om upphovsrättsfrågor och skillnaden mellan Förlag Rosa Honung och STIM. Framförallt försökte artikeln belysa några av de sidor av STIM som vi uppfattar som negativa. Sedan dess har tidningen Musikermagasinet i nummer 9/94 haft en artikel om STIM och rätten till musik. Vidare har STIMs verkställande direktör Gunnar Petri skrivit ett inlägg till detta nummer av Kakofoni under rubriken STIM eller inte STIM? Först kommer jag kommentera Musikermagasinets artikel, därefter följer Gunnar Petris inlägg och slutligen följer min kommentar, till Petris inlägg, under rubriken Inte STIM!

Musikermagasinet är en synnerligen läsvärd tidning för de som är intresserade av den tekniska sidan av musik. Där kan man läsa det mesta man kan tänkas vilja veta om instrument, förstärkare, mixerbord, mikrofoner, datorprogram, inspelningsteknik med mera. Dessutom finns artiklar om artister, producenter, skivbolag och mycket annat.

Tidningen är varierad och välskriven. Nybörjaren lotsas pedagogiskt genom snårskogar av svåra tekniska begrepp samtidigt som yrkesfolket får sitt. Även tidningens annonsörer är seriösa och man slipper mycket av de töntiga reklambladsaktiga annonser man finner hos konkurrenttidningen SLITZ. Musikermagasinets artikel om rätten till musik är skriven av Per Boysen och passande illustrerad med en lagparagraf och ett dollartecken. Artikeln ger en bild av STIM som kan ses som den rakt motsatta jämfört med min artikel i förra numret av Kakofoni. Där min artikel var starkt kritisk och ifrågasättande, så är Boysens artikel ohejdat positiv och okritisk. Därför kan det vara intressant att läsa Per Boysens artikel för att få en alternativ bild av STIM så kan man lättare bilda sig en egen uppfattning. Artikeln tar även upp mer kring ersättningsbelopp och har ett avsnitt om SAMI (Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation). De som har förstått Rosa Honungs kulturpolitiska hållning och känner till SAMI lär ha gissat att Rosa Honung inte är överdrivet positiva till SAMI heller och den gissningen är helt riktig. Det enda kritiska som sägs om STIM i Boysens artikel är ett citat från en tänkt internreklamfilmsproducent som säger till en likaledes tänkt upphovsman “du får inte skvallra för dom där jävla STIM – för då får du inga pengar av oss – vi vill inte betala mer än en gång för det här jobbet!” ord som till och med är hårdare än de jag fällde i förra numret av Kakofoni. Läs gärna Per Boysens artikel men läs helst min föregående Kakofoni-artikel först!
Innan vi lämnar Musikermagasinet kan jag inte låta bli att rekommendera Mats Nermarks utmärkta artikel “Vadå framtiden?” i nummer 10/94 vilken handlar om den framtidsrevolution inom musikproduktion som vi står på tröskeln till. Artikeln avslutas med frågan om vi vill ta del av denna revolution. Jodå definitivt!