Inlägg i tidningen Kakofoni 1994-10-26

I en lång artikel i tidningen Kakofoni tar Jan Cedervall upp ett antal frågor om rätten till musik och musikupphovsmännens sätt att tillvarata sina rättigheter. I praktiken handlar artikeln mest om STIM. Vi på STIM välkomnar information och debatt om vår verksamhet – synd bara att artikeln i Kakofoni innehåller så många missförstånd.

Naturligtvis kan man betrakta STIM som någon form av “låtskrivarnas fackförbund”. STIM är en ekonomisk förening, och dess medlemmar kallas till föreningsstämma på samma sätt som i andra föreningar. I styrelsen sitter företrädare för svenska tonsättare, textförfattare och musikförlag.

Skillnaden mellan STIM och det alternativ som artikelförfattaren presenterar är väl just att STIM verkligen försöker företräda låtskrivarnas intressen. Hela Cedervalls artikel andas ju annars förståelse för musikanvändarnas position, de må sedan vara varuhus eller radiostationer. Det är väl kanske just eftersom kompositörerna och textförfattarna har inflytande i STIM och vill att STIM skall driva deras intressen som STIM har det stora förtroende som det faktiskt har.

Så till missförstånden. Ett anslutningsavtal med STIM innebär givetvis inte att äganderätten till musiken övergår till STIM – STIM får ett uppdrag att under fem år framåt förvalta musiken för den anslutnes räkning. Självfallet innebär inte detta att STIM skall träffa ett antal beslut om huruvida den anslutnes musik skall framföras eller ej – utgångspunkten är ju att musiken skall användas och inbringa inkomster till rättighetshavaren. STIMs syfte är inte att förbjuda användning av musik utan att främja den.

Cedervalls synpunkter på yttrandefrihet och religionsfrihet i samband med framförande av musik är för oss obegripliga. STIM lägger naturligtvis inte ner några radiostationer. Däremot måste STIM, som alla andra, agera konkurrensneutralt och tillämpa samma tariffprinciper på olika radiosändare. Just för att underlätta för små radiostationer med låga inkomster är STIMs tariffilosofi baserad på en minimiavgift med procentandel av intäkterna för de stationer som har högre inkomster. STIM kan inte heller förstå varför Systembolaget (nattvardsvinet), Liljeholmens (stearinljusen), Elverket och prästen alla skall få betalt för sin medverkan i gudstjänst samtidigt som just de kompositörer som står för den i sammanhanget oundgängliga musiken skall råka ut för vad som i praktiken är en konfiskation. På den här punkten kan emellertid Cedervall vara lugn. I den förra regeringen genomdrev Kds att framförande av musik i gudstjänstsammanhang fortfarande skall vara fritt. Det är alltså alltjämt bara Systembolaget, Liljeholmens etc som stör religionsfriheten.

Cedervall tycker att musik som används som kommersiellt attraktionsmedel för att öka omsättningen i ett varuhus skall vara fri och gratis. Det tycker inte vi. Än mindre kan vi förstå vad detta skulle ha med yttrandefrihet att göra – tror Cedervall att det är samhällsdebatt som lockar jeansköpare till Gul & Blå? Vi kan vidare trösta Cedervall med att vi aldrig har försökt ta betalt för musik i taxibilar.

STIM spelar en viktig roll i svensk musikkultur. Genom att vi har det förtroende vi har kan vi också hjälpa den svenska musiken på olika sätt, genom skivutgivning, genom stämutskrifter, genom informationsinsatser. Vi tror att det är viktigt att STIM finns.

Men vill man inte ha betalt för sin musik skall man naturligtvis inte ansluta sig till STIM.

Med vänlig hälsning,
Gunnar Petri
Verkst direktör för STIM