I mitten på 80-talet river en tonåring glatt upp sina julklappar. Ur ett rött hårt paket far han upp en låda och läser med förtjusning innehållsförteckningen. Trummaskin!! Händelsen utspelade sig i Märsta och skulle bli början till en musikkarriär. Jesper Hörberg fick med sig Carl Steinmark och bildade gruppen Evolve. Gruppen spelade klassisk synthpop ända till 1989 då Kent Saarimaa kom med som gitarrist i bandet. Vad har hänt killarna sedan dess? Petter Jahnstedt träffade svenska SAFT som de numera heter på puben Soldaten Svejk i Stockholm.

SAFT är ett nytt svenskt band som till skillnad från andra svenska popmusiker spelar på synthar. Att Saft är ett nytt band är kanske fel att säga då bandet startade som en duo redan 1986. Efter det att Jesper Hörberg och Carl Steinmark tröttnat på synthpopen plockade de med gitarristen Kent Saarimaa och bytte dessutom namn från Evolve till Wobbler. 1992 bestämde sig medlemmarna att börja sjunga på svenska istället för engelska. Vilket resulterade i en demo med låten ”Ingenting” som hänger kvar än idag. Precis som titeln på låten hände nästan ingenting och gruppen tänkte om 1995. Man gick tillbaka till det ursprungliga instrumentet. Synthen. En demo med några låtar skickades runt och många bolag fattade tycke för bandet. Bl.a. förlaget Jimmy Fun Music som lät dem spela på sin klubb. Detta resulterade i att skivbolagen plötsligt slogs för att få bandet. Örebro-baserade Eternity Rekords drog det längsta strået. Redan tre månader efter denna spelning fanns singeln ”Superstjärna” i handeln.
Tillsammans på Soldaten Svejk på söder i Stockholm utsätter jag Carl, Kent och Jesper för diverse underliga frågor.

Vad var det som fick er att en gång i tiden börja spela synthpop?
Carl svarar snabbt innan Jesper bryter.
— Jesper fick en trummaskin i julklapp…
— Vi lyssnade på Depeche Mode och vi kunde inte använda gitarrer. Det var konflikt mellan hårdrockare och synthare på den tiden så synthmusiken blev ett självklart val.

Genombrottet

Att synthmusiken under de senaste åren inte stått högt i kurs har både Saft och andra utövare av denna musikstil fatt erfara. Under Safts spelning på Tantogården i januari var denna tanke precis som borttappad. Mitt bland kända musikjournalister och skivbolagsrepresentanter stod jag och nynnade med i de käcka melodierna. Musikjournalisternas viskningar runt mig gick alla i samma riktning. ”Det här är bra, eller hur”. Visst blev jag förvånad men förstod snabbt att detta band hade det lilla extra. Jag fortsätter fråga om Tantospelningen var deras verkliga genombrott. Kent svarar.
— Nej, det hade byggts på med tiden. Det började med att vi skickade runt en demo och flera bolag blev intresserade. Bl.a. Jimmy Fun Music. Då tändes en ny låga. Det blev enklare när vi var i kontakt med bolagen, så visst var Tantospelningen en liten brytpunkt. Efter spelningen var alla intresserade men ingen vågade ta i det. Snacket gick att det där med synth kommer säkert. De är så fega.

Skivbolagen stod i kö men ingen vågade signa er. Det gick ganska fort ändå. Singeln var ute bara 3 månader efter spelningen. Varför valde ni att skriva på för Eternity Records när multibolagen var intresserade?
— Flera stora bolag var intresserade men som Kent sa kunde de inte bestämma sig. De mindre bolagen ville skriva under genast men det var bara Eternity som vill köra med en gång. De andra ville vänta till hösten med singelsläppet och det ville inte vi. Dessutom har Eternity en egen studio att tillgå. Detta plus att det var mer som en kompismiljö där. Stefan Kuhla på Eternity gör ett hästjobb och vi är otroligt nöjda, berömmer en glad Carl.

Musiken

Att beskriva Safts musik är ganska enkelt. Pop likt Gyllene Tider eller Jumper fast på synthar. Enkel pop har alltid gillats av den svenska publiken och det är ingen skillnad för Saft. Första singeln ”Superstjärna” blev en stor hit och spelades dagligen på P3. Den nådde ändå inte riktigt fram till de stora massorna. Vilket kan ha berott på att låten aldrig blev spelad i kommersiell radio. Jag frågar Jesper vad han tror om den kommersiella radion och varför inte Saft fått chansen?
— Enkelt, de väntar till låten ligger på försäljningslistan. Deras kommentar har hela tiden varit att vi framhäver inga nya band.

Nu till ”Underbar”. Vilka chanser har den jämfört med ”Superstjärna”?
— ”Superstjärna” — en naturlig förstasingel klatschig med en skön refräng. ”Underbar” är väl en liknande låt med samma förutsättningar. Nu har vi redan tagit det största klivet, folk vet vilka Saft är så det är nog stor chans att ”Underbar” slår. Tredje singeln ”Aldrig” däremot är en lugn historia. En låt som är mer känslig än de övriga. Så de som tycker vi spelar barnslig popmusik bör lyssna på hela albumet och ge det en chans, förklarar Carl.

Albumet, hur skiljer sig det från de första singlarna?
— Vi är otroligt nöjda, skivan innehåller 10 eller 11 spår och alla är lika bra. Min favorit är ändå albumspåret ”Repris”, den är snorbra! Singlarna, och då framförallt ”Aldrig” är toppenlåtar.

Hur knåpar då Saft ihop sina låtar?
Carl: Jag skriver musiken först efter det brukar vi lägga på någon strunttext och skickar det till Jesper som gör en seriös text.

Jag frågar då Jesper om texterna och dess betydelse?
— Det blir mest saker som händer. ”Superstjärna” är t.ex. hämtad från någonting jag inte vet. Det är ingen speciell — utan en jobbig tjej eller kille. Vi har inget tema eller liknande på albumet, men det blir mycket kärlek. En låt ska gripa tag i lyssnaren så personen känner sig berörd, klämmer Jesper fram och dricker lite ur sin öl.

Vi sitter en lång stund och pratar om låtarna på skivan, det blir en liten paus i intervjun. Under tiden berättar de att alla har fast jobb men är beredda att ge upp det för musiken. Jag fastnar vid Jespers jobb, han arbetar på en reklambyrå i Stockholm och frågan föder sig själv. Designen på omslag och liknande?
— Självklart gör jag alla omslag eftersom jag jobbar på reklambyrån Lokomotiv här i Stockholm.

Nu börjar mina frågor rinna ut i sanden och jag ställer några korta frågor som jag far klara svar på. Värsta händelsen i karriären? Alla ställer försiktigt ner ölglasen och nickar samtidigt som de dystert säger.
— Det måste varit när Warner nobbade i våras. Det hade trissats upp så mycket och sedan fick vi bara ett nej.

Sista frågan blir — hur kommer man på ett namn som Saft och är det ett bra namn?
— Visst, Saft låter kanske lite barnsligt första gången man hör det, men är musiken bra så suddas själva betydelsen av ordet ut med tiden. De flesta lägger dessutom ett sådant namn på minnet vilket är en fördel.