Carl-Henrik Hallén och Daniel Nordh utgör elektropopduon Kompis. Efter många om och men (och ett och annat datorhaveri) är nu äntligen deras självbetitlade och sjuspåriga debutalbum ute i handeln. Vissa problem uppstår när jag frågar killarna om de kan sätta fingret på musiken de skapar tillsammans.
— Det där är alltid en svår fråga, man måste ju anpassa svaret efter vem som undrar, menar Daniel. När mormor frågar så är det en ”poporkester” jag är med i. Annars brukar ”elektronisk popmusik med lite R’n’B-influenser” fungera som förklaring.
— It’s technical pop for girls in short skirts, utvecklar en leende Carl-Henrik.

CH och Daniel är kompisar sedan långt tillbaka. Efter att ha kokat ihop sina musikaliska bakgrunder, med allt från Iron Maiden till Frontline Assembly, började de göra musik tillsammans. Numera har CH sin hemmabas i Uddevalla, medan Daniel är bosatt i London. Det geografiska avståndet är inget som bekymrar dem.
— När vi började så jobbade vi alltid tillsammans och det funkade utmärkt. Men allt eftersom vi utvecklades märkte vi att det funkar bättre att sitta och jobba på varsitt håll och sedan ”byta grejor” med varandra över Internet. Det är mer effektivt och man slipper känna att man slösar med någons tid om man vill utveckla en idé som man vet kan ta två timmar. Så att arbeta i olika länder har mer eller mindre påverkat oss positivt.

Bandet gör sig redo nu för sommarens spelningar på de brittiska öarna, med festivalen Bestival på Isle of Wight som obestridd höjdpunkt. Deras splitternya album är vidare på väg att släppas i Beneluxländerna, Tyskland, Frankrike och Australien. Och med mottot ”nästa låt är alltid bäst” som ledsagare kan väl inte framtiden vara annat än ljus ut för kompisarna?