1996 släppte Daybehavior sin debutskiva Adored. Den lyckade blandningen av pop, synth och trip hop gick hem hos både kritiker och skivköpare och allt talade för att de skulle bli ett namn att räkna med i framtiden. Men åren gick utan att något nytt hördes från stockholmsgruppen. Först för ett par månader sedan kom ett livstecken i form av en maxisingel.

Vad var det egentligen som hände? Varför tog det så fruktansvärt lång tid att spela in en ny skiva?
— Man vill ju vara som Kraftwerk, skrattar Carl Hammar.
Men snart blir han allvarlig igen.
— Vi har haft några tuffa år. Egentligen hade vi en platta färdig redan 1997. Men trots att den var medproducerad av Kevin Petrie (som jobbat med bl a Massive Attack, Tricky och Neneh Cherry) var vi inte riktigt nöjda. Vi började därför mixa om skivan i vår egen studio i Sverige. Då gick plötsligt vårt skivbolag, North Of No South, i konkurs. Samtidigt tappade vårt engelska bolag intresset och vi förlorade licensavtalet i 15 länder. Jävligt surt, alltså.
— Ja, det tog faktiskt flera år att få tillbaka glädjen och inspirationen, kompletterar sångerskan Paulinda Crescentini. Men nu är vi tillbaka. Bittrare, men samtidigt mycket mer erfarna och realistiska…

Gruppen decimerades vidare under det långa uppehållet. Tommy Arell flyttade till Thailand för att starta en bar i Phuket. Att han fortfarande ändå krediteras som låtskrivare beror på att vissa låtar har några år på nacken. Duon Daybehavior är nu högaktuell med sin nya fullängdare Have You Ever Touched A Dream.

— Vi är verkligen nöjda med skivan, säger Calle. Tempot är högre än på Adored och den känns mer ärlig och kompromisslös.
— Vi har förhoppningar men inga direkta förväntningar på den nya plattan, fyller Paulinda i. Det är bättre att ställa in sig på att sälja tre exemplar och sedan bli glatt överraskad om det skulle gå bättre. Förra gången trodde jag verkligen att vi skulle göra karriär och blev jättebesviken när det inte riktigt lyckades.

Adored fick en del uppmärksamhet utomlands, bl a en mycket positiv recension i den stora engelska musiktidningen Melody Maker. Tänker ni satsa internationellt med Have You Ever Touched A Dream?
— Självklart hoppas vi på framgångar i England. Sedan är ju vårt nya skivbolag, A Different Drum, amerikanskt och har kanaler rakt in i klubbvärlden där. Vidare är Tyskland en mycket intressant marknad som måste undersökas. Så visst drömmer vi om internationella framgångar.

Carl, som har turkiska släktingar, har en rolig historia på temat:
— Tidigare hade jag lite kontakt med det stora turkiska bolaget Raks. De tyckte om vår musik och var intresserade av ett samarbete. Men grejen var att de ville ha inhemska artister till att sjunga låtarna. Vi tackade nej till erbjudandet. Det hade helt enkelt blivit för konstigt. Troligen ett mycket klokt beslut. Jag har nämligen svårt att tro att Mustafa Sandal eller Özkan Ugur hade kunnat göra synthpoplåtarna rättvisa. Men ibland lyckas förstås experiment över genregränserna…

På tal om musikstilar, hur skulle ni egentligen beskriva Daybehaviors sound?
— Jag brukar säga att vi spelar elektronisk musik som flirtar med både synthpopen, och eurodiscon, svarar Paulinda. Sedan jämför många recensenter oss med Saint Etienne och Dubstar, vilket förstås är jättesmickrande. Men vi gillar både synth, modern dansmusik och vanlig gladpop…

Så ni inriktar er inte på någon speciell scen eller målgrupp?
— Nej, vi struntar helt i vilka som lyssnar på oss. Om vi skulle få en kommersiell hit och 30 000 dagisbarn skulle önska sig skivan, så varför inte? Det är ju alltid kul att tjäna pengar, skrattar Paulinda.

Inför gruppens kommande liveframträdande utlovar Calle och Paulinda en extravagant och spännande scenshow. Daybehavior är tillbaka och verkar vara i toppform. Låt oss bara hoppas att de höjer utgivningstakten lite i framtiden.

Medlemmar
Paulinda Crescentini
Carl Hammar

Hemsida: www.daybehavior.com