Bandet Paris sitter i en bil på väg till Åland och via en brusig telefonlinje hörs Annikas stämma. Paris, som just nu råkar vara namnet på allas läppar, har med en strid ström av skivsläpp de senaste tre åren gjort sig kända snabbare än andra. Nu försöker de se till att de blir det utomlands också.

— Vi ska spela på ett ställe som heter Bastun, det är allt jag vet. Vi hoppas det blir en riktigt bra spelning. Vi vet inget om stället, men åker dit med en positiv inställning. Vi förväntar oss inte att de ska skrika våra namn, men man måste börja någonstans, berättar Annika.

Bastun på Åland är dock knappast den enda scen som gästas av Paris.
— Vi spelar på massor av festivaler också, såklart. Hultsfred, Arvika, Emmaboda, Storsjöyran. Sedan blir det bland annat lite spelningar i Skåne också. Men vi är mitt uppe i att spela in vår fullängdsskiva, så vi försöker att inte spela för mycket. Vi vill spela live så mycket det går, särskilt på sommaren, men det är tänkt att skivan ska komma i augusti-september någon gång, och vi vill ju att den ska låta så bra som möjligt.

Hemmet som studio

Skivan i fråga kommer, som bandets senaste singlar, vara ett riktigt släpp på lilla bolaget Look Left Recordings, med V2 som distributör.
— Vi spelar in den hemma, men vi har spelat in grunder i Silence-studion. Där var vi några dagar och spelade live och gjorde grunderna, sedan arbetar vi med resten hemma. Vi är inte klara på långa vägar och håller fortfarande på att skriva låtar. Ingen vet exakt hur skivan kommer att bli, men vi hoppas att den blir skitbra, säger Annika innan rösten ett tag försvinner i etern. När vi åter får kontakt fortsätter hon:
— Vi har varit jättenoga med att välja skivbolag. Det var en lång process där vi fått en del olika erbjudanden. Vi har kollat igenom allt väldigt noga eftersom vi varit rädda för att det ska gå illa. Det har man ju sett exempel på. Vi har jobbat med Peter (På Look Left, red anm) förut och vi vet att han är schysst. Vi har haft med V2 att göra tidigare också och gillat dem, så förhoppningsvis kommer det fungera. Det har gått fint hittills.

Varför valde bandet att spela in en riktig skiva huvudsakligen i hemmet, när de tidigare huserat i studion Delta Lab i Köpenhamn för att spela in Return to Southfork, en av sina tidigare demos?
— Jo, så här är det. Det är Tomas Troelsen, sångaren i Superheroes, som äger den studion. Vi stötte på honom efter en av våra spelningar och gav honom en demo, sedan mailade han helt oväntat och erbjöd oss att spela in där. ”Har ni lust att spela in nästa demo i min studio”, liksom. Så fort vi såg bilderna på studion kände vi att vi inte kunde låta bli, vi bara måste åka dit. Studion är så jävla cool.
— Annars är det hemmet som gäller. Skivan i Delta Lab är det enda vi spelat in någon annanstans. Det var både kul och lärorikt, men vi gillar faktiskt att hålla i sakerna själva. Visst är det bra att få utomståendes åsikt under inspelningen, men det kan man få ändå. Vi gillar att vara hemma, förklarar Annika.

Viktigt med nya idéer

Och det märks. Paris har sedan våren 2000 spelat in ett tiotal skivor av varierande längd hemma hos Annika och Mattias. Jag frågar Annika om bandet med sin höga takt inte tror att de kommer att få slut på idéer förr eller senare.
— Nja, vi har aldrig känt så, men vi har gjort allt så snabbt. Vi tycker det är så roligt att spela in så vi har ännu inte velat ta en paus. Så fort vi gjort saker vill vi spela in något nytt. Hittills har vi haft en aldrig sinande ström av idéer.

Att det är bra idéer är många ense om, efter ett par års turnerande runt Sverige var det i början av 2003 som det verkligen började lyfta för Paris. Likaså är många ense om att idéerna ofta är väldigt olika. Rock, synth, pop, indie, Paris är ett band vars musik onekligen spretat en hel del under sin korta existens.
— Vi har alltid pratat om att vi ska försöka akta oss för att göra en till likadan låt direkt efter vi gjort skitbra låt. Vi tänker verkligen på att varje låt ska få låta som den bör och att man inte ska pressa in den i en färdig ram. Det som verkligen gör låten bäst, det är vad vi är ute efter. På sista tiden kanske vi ändå börjat hitta någon sorts grej som är vi, medger Annika. Det spretar nog fortfarande lite, men det tycker vi är coolt.
— Det var ett tag i början av året som alla tidningar skrev om banden de trodde på inför året, och då var det extremt mycket som kretsade kring oss. Då såg man även baksidan, efter två sekunder började folk snacka skit om en. Men det är kul med uppmärksamhet, det är klart att man vill att folk ska få reda på att man finns, avslutar Annika.