I högen av demos hittade vi en skapelse som var döpt “Stephen King Shot John Lennon”. En rolig titel, men demon visade sig också innehålla ett antal underbara poplåtar. Så bra att de nu blivit vårt demoband. Jag tog kontakt med bandet för att verkligen ta reda på vem som sköt John Lennon.

Polyester har hunnit med att göra sex demos och avverka ett 15-tal medlemmar sedan starten 1997. Bandet startades av Henrik Vogel (sång och bas) och Jens Berggren (trummor), vilka också är de enda två ursprungsmedlemmarna. Nu mera består gruppen även av Daniel Wangler (synth), Pontus Juth (gitarr) och Lars Borg (gitarr).
Henrik är huvudsaklig låtskrivare och sångare. Han blir självklart glad över att vi gillade demon och kommenterar.

— Det är konstigt, alla verkar gilla oss utom skivbolagen. Ibland får man ett e-mail där det står: Ni är jättebra, men vi vill inte ha er. Men vi funderar ganska allvarligt på att starta ett eget skivbolag och ge ut oss själva. Vi har en egen inspelningsstudio av proffskvalitet, och då blir det ju genast billigare att ge ut en platta.

Gruppen uppger att de spelar en blandning av Motorhead och Kraftwerk, för mig en ganska märklig kombination, Henrik hänger på.

— Jag tycker att det är en bra beskrivning, en blandning av The Smiths, Motorhead och Kraftwerk, eller kanske en blandning av Ramones och New Order. Vi spelar punkiga, oftast mollstämda poplåtar med feta distgitarrer och blippiga synthar. Synthpunk kanske är en bra term. Eller Polyestermusik. Annars gillar vi också Cure, Cramps, Pixies, Depeche Mode och Clash. Sedan får vi inte glömma att Lars är en total John Lennon-fanatiker, och både han och Jens gillar Zappa. Men vi andra tillåter inte att det hörs.

Naturligtvis vill vi höra hela storyn om vem som sköt John Lennon.

— Ah, det var nog Mark Chapman, trots allt. Men när jag var i Santa Cruz i Kalifornien stötte jag på en snubbe som hade gjort det till sin livsuppgift att avslöja en jättekonspiration, där FBI och USA:s regering var inblandade. Genom att läsa kodade meddelanden i stora dagstidningar kunde man förstå att det i själva verket var Stephen King som hade mördat John Lennon. Han stod vid sin bil, som var täckt av textremsor där det stod saker som “Regeringen ljuger för dig!”, “Det finns bevis!” och “Reagan och Nixon startade en konspiration”. Själv stod han och videofilmade alla som gick förbi. Jag tyckte att det hela var ganska inspirerande, så jag skrev låten. Samtidigt som det var kul var det ju ganska tragiskt. Men jag blev också lite avundsjuk på honom. Gud vad skönt att vara så totalt övertygad om något! Och han kan ju ha rätt.

Gruppen har också tagits emot bra av övrig press.

— Vi har blivit månadens demo i en hel del tidningar, fanzines och e-zines. Störst var väl Musikermagasinet. Men vi har också fått ett par totalsågningar, folk som inte alls har fattat vart vi ville komma. Fast jag tar hellre en totalsågning än en halvljum recension.

— Jag har också en hel del hyggliga recensioner i arkivet, det var trevligt när Bob Hunds manager mailade oss och sa att vi var bra och det var mysigt att bli valda till Staff Favourites på hypermusic.net.

Trots alla framgångar uteblir skivkontraktet.

— Att de riktiga framgångarna uteblir beror mer på att vi inte är så bra på att marknadsföra oss än på att vår musik är dålig. Vi behöver nog någon som tar hand om oss; en manager, ett förlag eller ett skivbolag. Hugade spekulanter kan höra av sig.