Med den egenproducerade debuten ”Not Love” slog Marcus Dimbodius undan fötterna för mig. Han siktar högt och försöker sig på att spela i samma liga som storheter som The Cure. Det är bra, riktigt bra. Så pass bra att Dimbodius demo har blivit vald till Årets demo i P3 Pop och Månadens låt i Musikermagasinet. Han gör det mesta själv, från att spela de flesta av instrumenten till att ansvara för utgivningen av skivan.

Efter att ha lyssnat igenom ep’n ”Dimbodius” en första gång var jag fast. Mina första tankar var ”det här var väl bra, men låter det inte som allt annat?”, men när skeptikern hos mig hade lugnat sig fanns det ingen återvändo. Låtar som ”All or Nothing” och ”Struck by the Sadness of Love” är klockrena och sitter hårt fast etter en genomlyssning.

Marcus har med undantag för sin syster på violin och en kompis på gitarr, gjort allting själv. Han letar efter likasinnade att spela med men känner sig inte stressad av det.
— En sådan relation tar mycket tid och kraft, säger han när jag ringer upp honom i Göteborg.

Han har själv finansierat utgivningen av debuten. Länge hade han inga planer på att ge ut en platta, utan spred sin musik via sin webbplats och var nöjd med det. Efter några försök hos de stora skivbolagen beslutade Marcus att ge ut skivan på det egna bolaget Evenco.
— Att själv finansiera utgivningen var egentligen inget aktivt val. De bolag jag varit i kontakt med har inte trott tillräckligt på Dimbodius för att våga satsa och valet stod mellan att ge ut låtarna själv eller inte ge ut dem alls. Musiken har länge funnits tillgänglig på nätet för gratis hemladdning och många har hört av sig, så jag har känt att det funnits ett behov av en cd. En cd är viktig för spridningen av musiken och därför tyckte jag att det var ett viktigt komplement till min Internetnärvaro och ett naturligt steg i Dimbodius utveckling.

Marcus ser flera fördelar med att ansvar för ep’n själv och inte behöva kompromissa med ett skivbolags krav och ramar.
— Jag vinner många saker genom att själv ansvara för utgivningen. Jag får direktkontakt med de som lyssnar och köper skivan. Jag kan även själv avgöra hur pengarna från skivförsäljningen ska investeras så att karriären går vidare lagom takt. Framförallt kan jag koncentrera mig på att göra musik jag själv älskar och veta att jag når mina lyssnare utan att behöva passera bolags eller recensenters nålsögon.

Framtiden ser ljus ut om än något osäker. Några direkta planer på kometkarriär och stora releaser finns det inte. Allt beror på det fortsatta bemötandet. Marcus berättar om ovissheten.
Jag har ingen aning om hur den närmaste framtiden kommer att se ut. Det beror ju väldigt mycket på om musiken sprider sig och skapar nya möjligheter. Jag har mycket ny musik på gång som ska spelas in och läggas ut på nätet. Men jag är försiktig med att hoppa på tåg som rör sig för fort. ”Not Love” är bara början på något jag vill ägna resten av mitt liv åt och det är viktigt för mig att hinna tänka efter ordentligt och välja vägar som känns rätt och som inte inkräktar allt för mycket på min integritet. Annars är jag rädd att glädjen och inspirationen jag förknippar med musikskapandet så småningom sviker mig.

Jag tackar för samtalet och önskar Marcus lycka till. Jag är övertygad om att namnet Dimbodius kommer att spridas och att musiken kommer att spelas allt flitigare. Han tar uppmärksamheten med ro och är noggrann med att utvecklingen inte ska gå för fort. Hellre rätt och långsamt än fort och fel.