Konstantins är ett band med rötter i öst och syd och med imagen som viktigaste ingrediens. De är minst sagt ett udda band med två proffsmusiker och två… andra. Förutsättningarna för att de ska kunna koka ihop något riktigt intressant är goda, bara de ger sig tid mellan allt arbete…

De flesta band som bildas, gör det för att medlemmarna känner att de bara måste uttrycka sig på något sätt, de har något att säga. Andra band däremot, som Konstantins, bildades helt enkelt för att det är coolt att kunna säga att man spelar i ett band.
— Det är en gammal pojkdröm att bli popstjärna. Att kunna säga att ”jag lirar i ett band och jag sjunger och skriver lite material”. Brudarna bara faller, säger bandets pratglade sångare och gitarrist Calle Kärsten, som tillsammans med de andra Konstantinarna sitter uppflugen på Dramatens soliga trappa.

Image

Något som kan vara nog så viktigt när man startar ett band bara för sakens skull, är att ha rätt image. Några större ansträngningar för att fixa en bra sådan behöver inte Konstantins. Bara genom sin härstamning har de kommit långt. Medlemmarna är av estnisk/arabiskt ursprung och bandet består, förutom Calle, av Kaarli Eichhorn på sång och tamburin och bröderna Nassim och Ayman Al Fakir på trummor respektive bas och blås. Blås i det här fallet innebär valthorn, något som Ayman spelar på heltid när han inte sysslar med bandet. Han har spelat klassisk musik sen han var liten och ser bandet som ett sätt att komma in i popvärlden.
— Det är så skönt med pop, det är enkla raka grejer. Ett lätt sätt att uttrycka sig på, förklarar Nassim. Det innehåller bara tre instrument att hålla reda på.
— Det är enkelt att ta till sig också, tillägger Ayman.

Bowie influerar

Sin musik beskriver de som glad pop, eller försök till i alla fall. En demo är på gång, men bandmedlemmarna är oftast upptagna på annat håll, så det är svårt att få ihop full styrka till repetitioner och då även demo inspelning. Men enligt de själva har de väldigt starkt låtmaterial och med Bowie som största influens blir det också covers från detta håll.
— Vi försöker hålla fanan högt och spela glada poplåtar. Det är så lätt att hamna i det här, åh-jag-mår-så-dåligt stuket, men vi försöker undvika det. Det är mycket fantasitexter med kollage av ord och texter, berättar Calle som skriver det mesta materialet.
— Från början använde vi oss av det som Bowie använde sig av på 70-talet, fortsätter Kaarli, vilket innebär att man skriver textremsor som totalt saknar sammanhang och så blandar man lapparna på bordet och genom att blunda och sätta ihop de här lapparna får man de mest fenomenala texter. Vi har en otroligt bra låt som vi gjorde så, ”Sandwichman”, den är helt fenomenal.
— Där kommer även imagen in, texterna behöver inte betyda någonting. Själva budskapet är inte så viktigt, tillägger Calle.
Ni har engelska texter?
— Det är popspråket, svarar Calle självklart.
— Men vi har tankar på att skriva en del estniska texter. Problemet är att det inte skulle slå här i Sverige. Svenskar tycker att det låter för likt finska, ingen skulle vilja lyssna på det. Men vi skulle kunna översätta en del låtar och släppa dem i Estland, berättar Kaarli.
— Och spela de på den där festivalen, tillägger Ayman.

Kulturfestival

”Den där festivalen” är en stor världsomfattande estnisk kulturfestival, Esto-96, som äger rum samtidigt som Vattenfestivalen i Stockholm, där teatergrupper och musikgrupper med estnisk anknytning ska uppträda. Förhoppningsvis ska Konstantins vara en av de, tillsammans med exempelvis ska-bandet Stiff Breeze.
Nu är ju halva Konstantins arabiskt, och även om det var Kaarli och Calle som startade bandet, så är det Ayman och Nassim som är de ”musikaliska genierna”. Eftersom de är på så olika nivåer, blir det ibland tråkigt för de båda proffsmusikerna. Då kan det hända att Nassim flyter ut i något jazzigt trumsolo som ingen fattar någonting av.
Men alla ser bandet i första hand som ett hobbyprojekt, något som är kul att syssla med vid sidan om. Det är också en del av anledningen till att Calle skriver de flesta låtarna, han har mest tid över att sitta och plinka på gitarren.
Men att leva på musik väl inte helt fel?
— Om vi väl kommer igång ordentligt så, funderar Nassim.
— Jag utbildar mig till musiker, så det är klart jag vill kunna leva på det, menar Ayman som tillbringar sin tid på musikhögskolan.

Dröm om listan

— För mig är det ett sätt att vidga mina vyer lite, säger Kaarli. Jag läser och arbetar heltid som ambassadtjänsteman så det är inte så mycket tid för det. Men jag menar, kommer vi etta på englandslistan så kan jag kanske lägga av med studierna.

Det är inte bara David Bowie som ligger till grund för influenserna, utan även den svenska musikscenen är av stor betydelse, åtminstone för Calles del.
— Många av mina förebilder är svenska band. Mitt första möte med gitarrpopen var genom dem. Hela den vågen runt 92-93 med band som Wannadies, Popsicle, This Perfect Day, Eggstone… Det var med dem som intresset för pop slog till rejält. Det har betytt mycket, hinner Calle säga innan vi blir avbrutna av att Nassim måste kila iväg, och de ska därför bli fotograferade.
En stund senare sitter vi i Kaarlis lilla röda och otroligt söta VW-bubbla och Kaarli och Calle försöker komma på vilken konsert de varit på som var den bästa de varit på.
— Bövie 1995. Nej, 96 var det, svarar Kaarli inte helt oväntat.
— Baby? vad är det? undrar Ayman och ser ut som ett levande frågetecken.
— Bowie, alltså, säger Calle menande.
— Blur i Tallin ’93 var också bra, fortsätter Kaarli.
— Ja, frågan är om det inte var Blur i Tallin, säger Calle lyriskt.
— Du fick en blåtira, det var röj, säger Kaarli.

Blivande husband

Konstantins själva har, förutom festivalen eventuellt, fler spelningar på gång.
— Om några månader kommer vi kanske vara husband på ett ställe, förhoppningsvis, berättar Kaarli. Det är en estnisk pub på Wallingatan.
— Där kommer vi ha replokal och spelningar och hela köret, tillägger Ayman.
Hur det blir återstår att se, men för att vara ett band som startade endast för att det är coolt har Konstantins kommit ganska långt. An så länge är det mest ester som vet om deras existens, men snart nog ännu fler.