”All the girls are sitting round the campfires, talking ’bout who they admire. All the girls love One chord wonders.”
Det är med ömma och smärtsamma rysningar jag citerar det underbara breaket från ”Summer is the time to be”. Det är inte bara tjejer som gillar One chord wonders, bandet växer mer och mer i popularitet. Senaste livstecknet från undren, hemmahörandes i Örebro, är mini-cd:n ”And how was your day?”, en briljant uppvisning i surf/skate-punkkarameller. Gruppen består av Daniel Gacic / sång & gitarr, Petter Håkansson / bas & kör, Tom Johansson / gitarr & så Peter Salsjö / trummor, som är den som som svarat på min telefon-intervju.

Okej, när startade ni och ni har väl bytt en del medlemmar genom åren?
Ja, det har vi gjort. Vi startade väl runt ’89 tror jag, med en annan sångare och låtskrivare som heter Gustaf Ljungström. Vi spelade nån sorts snabbversion av Beach Boys då.

Tom Johansson, när kom han med i bandet?
Han kom väl med för c:a ett och ett halvt år sedan, skulle jag tro.

Han är ju inte med på ”And how was…”?
Nej, det är han inte. Han var i Bosnien då och krigade lite. Han var med i bandet innan vi spelade in skivan, men så åkte han iväg och vi fick spela in den utan honom.

Ni bor alla i Örebro?
Ja, det gör vi.

Ni började med att göra ett demo kallat ”Where did the summer go?”, berätta om den!
Vi gjorde faktiskt några inspelningar innan den, men inget vi släppte. Det finns väl inte så mycket att säga om ”Where did the…”. Det är Gustaf Ljungström som skrivit alla låtarna. Vi hade även med två tjejer på den tiden, som körade lite. Men de har lagt av nu.

Hur många ex gjorde ni?
Jag tror vi gjorde trehundra.

Har ni några kvar?
Vi har kvar.

Ni medverkade ju på Epitone 1 tillsammans med storheter som Millencolin, Satanic surfers & Venerea, hur hamnade ni i sånt fint sällskap?
Jag vet inte, det var väl de på Brööl som tyckte om våran demo. Vi känner Millencolin som också är från Örebro, de kanske rekommenderade oss.

Okej. Nu har ni alltså gjort en egen skiva, ”And how was your day?”, menar ni nåt speciellt med den titeln?
Nej, det har väl bara lite rolig överton. Det var en kompis till oss som ritade omslaget, där han hängt sig som en gubbe. Han hade hängt sig, hans dag var skit, och så typ And how was your day? Det ska väl vara lite humor.

Skivan släpptes ju på Record records från Örebro, är det ett riktigt skivbolag eller har ni bekostat skivan själva?
Det är en kille som heter Dan Hedman, en ganska känd snowboardåkare från Örebro. Vi är hans första band och han betalade skivan då. Jag vet inte om han ska spela in nåt mer. Men vi är det första bandet än så länge i alla fall.

Är ni nöjda med skivan, har den sålt nånting?
Nej, vi är inte speciellt nöjda med skivan, det var ju så dåligt ljud. Han hade bara råd att betala 5000, så vi fick tre-fyra dagar i studion och då blir det dåligt ljud. Den har väl sålt 700 ex.

Hur många pressade ni?
1000 ex.

Har ni läst några recensioner på den?
Ja, i våran lokala tidning här i Närke fick vi en jävligt bra recension, men vi är som sagt inte själva inte speciellt nöjda med den.

Ni har väl annars ända från starten fått fin kritik, ”Summer is the time to be” som Gustaf gjorde nämndes ju ofta i recensionerna på Epitone 1 som bästa låt.
Jaså, det var kul. Det var mer än jag har hört.

Ska jag vara riktigt ärlig, så tycker jag fortfarande det är den bästa låt ni gjort…
(skratt) Det var kul att höra…

Känner ni press på er att hela tiden bli bättre?
Nej, vi är ganska oseriösa faktiskt. Det är ingen av oss som vill ta tag i det och repa och så där. Vi repar max en gång i veckan. Tyvärr har det blivit så. Men vi ska väl bättra oss. Vi har gjort några nya låtar, vi kör lite annat stuk igen. Det är tredje gången vi bytt stil, det har bara blivit så automatiskt.

Hur låter det nya materialet då?
Vad ska man säga? Vi har väl lyssnat mycket på Rancid, dragit ner på tempot. Vi kör några snabba och ösaktiga men det låter lite äldre punk sådär. Sakta, vi går ner i tempo hela tiden.

Varför skrevs inte texterna ut på vanligt sätt i cd-foldern?
Vi hade inte tid eller lust — oseriöst. När Daniel sjunger när vi repar har han inte några texter, kanske bara till refrängen. Han kör en melodislinga och så hittar han på ord. Och så kladdar vi ner texter precis innan vi ska spela in. Det blir ju kanske att man inte har så jävla mycket att komma med. Vi tyckte att vi har så oseriösa texter, så vi skrev bara bla, bla, bla…

Hela den här grejen låter ganska oseriöst…
Ja, det är ganska oseriöst. Vi skriver ju inte om att rädda världen. Vi skriver punkdängor för tempot och känslans skull.

Med tanke på ert sound antar jag att influenserna hämtas från Fat Wreck & Epitaph?
Ja, vi började med att lyssna på Ramones & Beach Boys, sen blev det Bad Religion och nu är det mest Rancid och sånt där.

Ni har inga svenska favoritband?
Eh… Sonic surf city tycker jag är bra, men det tror jag inte de andra tycker. Nej, det är inte så många jag kan komma på.

Hur mycket har ni spelat ute i landet, jag har ett svagt minne av att jag sett er i Kalmar för ganska länge sen, har ni spelat där?
Nej, inte i Kalmar. Vi har spelat runt Norrköping, Gotland är väl det längsta vi har varit. Vi har inte varit utanför Sverige än. Det har varit jävligt dåligt med spelningar. Vi har ju inget bokningsbolag & vi ringer inte & jagar spelningar heller, så om nån ringer så åker vi iväg och spelar.

Hur är musikscenen i Örebro? Millencolin, Charles, fler bra band?
Inte vad jag kan komma på, haha. Det finns små punkband lite här & var, men inga som är stora & kända. Vi kommer på 3:e plats så att säga, inom punkscenen. Burning Heart har ju flyttat hit till Örebro, så det finns kontakter i Örebro men inte så mycket spelningar. Det finns som sagt kontakter i & med Burning Heart, de hade ju sitt i Fagersta innan.

Har Babs visat nåt intresse för er?
Ja, i början. För länge sedan tyckte han vi var bra. Han kollade på oss två spelningar, men då var vi för onyktra, så det gick inget bra att spela. Det har varit ett stort problem varje gång vi ska spela.

Det blir lätt så?
Precis, det blir bara så.

De där tjejerna som sjöng på ”Summer is the time to be”, var de med på hela demon eller?
Mm, de var bara med på demon. De var med och repade nån gång så där och sen efter inspelningen slutade dem.

Var det några kompisar till er?
Ja, en var en gammal flickvän till mig och så en kompis till henne.

Låten ”I don’t wanna grow old” på skivan, menar ni något speciellt med den?
Nej, det är ju inte jag som har skrivit den, jag vet inte vad Gacic menar med den.

Ni är ju halvvägs till trettio…
Haha, ja vi är 25 allihop. Men då när Daniel skrev den var vi ju 23.

Hur är det på intervjufronten, ni var med i Tee Pee mag vet jag.
Jaså?

Ja, jag tror det var Daniel som svarade på den.
Jaha. Det var nåt fanzine från Stockholm som ringde till mig, men jag kommer inte ihåg vad det hette.

Läser ni några zines?
Jag vet inte, jag lyckas aldrig få tag på några. Jag skulle inte ha något emot att köpa några, men jag får aldrig tag på några.

I Örebro finns ju Hymen & Scenkross.
Hymen läste jag för tio år sedan, höll jag på att säga, det var ju jätte länge sen. Det måste ha funnits i evigheter. Är det han Anders Jakobsson? (Det är jag som ställer frågorna /red)

Eh… ja. Scenkross, har du läst det?
Nej.

Det är Mieszko i Charles & nån till.
Ja, han känner jag men jag visste inte att han skrev.

Finns det några souvinirer med er, typ t-shirts, sticks, haklappar eller nåt annat skit?
Nej, vi hade tänkt att trycka upp om skivan sålde bra.

Mm, det stod ju i cd-foldern, ”for t-shirts, sticks and info, contact Record records”.
Ja, vi trodde väl att skivan skulle sälja bättre, så vi skulle få pengar till att trycka sånt, men det har liksom inte hänt något. Vi får aldrig arslet ur vagnen.

Okej, framtidsplaner, blir det någon mer skiva?
Vi ska väl spela in en ny cd om ett halvår eller nånting. Det blir som sagt lite äldre punkstil på det.

Vill du tillägga nånting?
Nej, det kan jag inte komma på.

Ni kanske vill ha spelningar?
Eh… nej. (skratt)

Okej, tack ska du ha.
Tack själv.

And… we’re out. Nu vet ni alltså lite mer om de hårt satsande heltidsmusikerna i One Chord Wonders. Om ni vill slå en pling till Peter, och med största säkerhet vara säkra på att komma fram, bör ni testa följande kombination:
019 / 10 40 97
Om ni vill köpa skivan ska ni göra det via skivbolaget, vars adress finns på adresslistan.