TRACKS utsände lyckades äntligen, efter en hetsig bilfärd (med Nanne som förare) till Barkarby utanför Stockholm och en något lugnare tillbakafärd (med färske körkortsinnehavaren Peter vid ratten) till Alpha Records kontor, göra en intervju med Sound of Music och avslöja mörka hemligheter ur deras förflutna.
Vilket var er barndoms drömyrke?
Peter: — När jag var liten skulle jag bli forskare. I vad visste jag inte riktigt, men något naturvetenskapligt. Jag var väldigt intresserad av astronomi. Läste mycket om det och var säker på att jag skulle bli astronom. Det pågick ända upp i gymnasiet. Sen hade jag bara tur som träffade människor som höll på med musik. Jag kom med i ett gäng som var bra att jobba med.
Angelique: — Egentligen tre yrken. Ända sen jag var jätteliten ville jag bli operasångerska. De andra två alternativen var astronaut eller egen företagare inom någon bransch där jag inte behövde arbeta med fasta arbetstider. Sådana har jag aldrig gillat.
Nanne: — Det var väl de vanliga barndomsdrömmarna, sångerska eller filmstjärna. Jag hade filmisar som jag tittade på. Esther Williams och de andra tjusiga stjärnorna. Jag trodde väl aldrig riktigt på det men doktor trodde jag att jag kunde bli. Jag såg mig själv rusa runt i korridorerna och rädda liv… tills jag insåg att mina tvåor och treor knappast skulle räcka ens till att bli undersköterska.
Hur var era skolbetyg?
Peter: — Jättebra i grundskolan. Inte så bra i gymnasiet. Jag skulle gå naturvetenskaplig linje och ville genast ge mig i kast med något specialämne, men i gymnasiet råpluggar man bara vidare för senare högre studier Så jag tröttnade. Dessutom kom musikintresset att ta överhanden… och betygen blev därefter. Mina värsta ämnen var de jag inte ville ägna någon tid åt för de hindrade mig från att hinna med det som intresserade mig. Det var helt enkelt en fråga om prioritering. Ämnen som historia, psykologi och filosofi är i och för sig intressanta men dem får jag ta itu med när jag får tid.
Angelique: — Bra upp till åttan men i nian blev jag sjuk och slutade efter halva läsåret. Jag fick ändå ett slutbetyg men det bestod mest av ettor och det var ju mindre bra. Mina värsta ämnen var religion och samhällskunskap. Favoritämnena var matte och språk.
Nanne: — Medelbra. Mina värsta ämnen var fysik och kemi… utom när det blixtrade, dundrade och var lite farligt vid experimenten. När vi skulle ut på fågelskådning var biologi mitt värsta ämne. Vi tvingades knalla upp klockan fyra på morgonen och det enda roliga med det var att sova över hos kompisarna och invänta eländet. Sen skulle vi ligga ute i buskarna med den där fåniga kikaren och titta efter fåglar. Biologiläraren låg i en annan buske och skrek, ”där är en sån… och där är en sån! Nu flyger de där. Titta! Titta!”
Vilken var den första artist ni lyssnade på?
Angelique: — Sven Bertil Taube minns jag sen jag var två år gammal.
Nanne: — Elvis. Jag hade svårt att somna men när mamma, som var Elvisfan, satte på sin enda Elvisskiva somnade jag genast. Med tiden blev skivan totalt sönderspelad… och mamma spytrött på den. Försök med annan musik misslyckades. Det var bara Elvis som kunde få mig att somna. Sen fortsatte jag att lyssna på Elvis genom åren.
Peter: — Helt naturligt blev det farsans musik. Mamma och han skildes när vi var små och vi började träffa honom regelbundet först några år senare. Då lyssnade vi på Hep Stars. Det var ju något speciellt med ”pappas musik”. Sen när jag var elva—tolv år blev jag ett riktigt Hep Stars-freak. Jag vågade inte spela själv förrän jag var tretton—fjorton år och aldrig om någon annan lyssnade. Då låtsades jag bara damma av tangenterna. När farsan och Frida flyttade till ett stort hus på Lidingö fanns där källare och avskildhet. Där började jag lyssna på annan musik och lära mig spela själv. Då hade jag inte en tanke på att det kunde bli ett yrke utan gillade bara att sitta och skriva musik sju—åtta timmar om dagen. Plugget kom ju då naturligtvis i andra hand. Den första musik jag tog till mig var Emerson, Lake and Palmer. Väldigt svår musik, men i den andan jag gillade. Det var roligt att ha en förebild i Keith Emerson, på klaviatur.
Vilken var den första låt ni lärde er spela eller sjunga?
Nanne: — Flera Elvislåtar, men den jag har starkast minne av är ”Mitt Sommarlov”, med Anita Hegerland. Jag brukade stå på skolbänken och imitera och parodiera henne. När jag gick i plugget var jag en fruktansvärd teaterapa och spelade alltid ut under ”roliga timmen”. Dessutom brukade jag få sjunga mitt paradnummer, ”Mitt Sommarlov”, på avslutningarna.
Angelique: — Do-re-mi, ur Sound of Music.
— Det var ju otippat, inflikar Peter.
Peter: — Jag lärde mig aldrig spela andras låtar. I plugget frågade de om jag kunde spela en Beatleslåt eller något annat, men det kunde jag inte. Jag satte mig aldrig ner och försökte ta ut andras låtar utan höll helst på med mina egna.
Vad har ni haft för Influenser frän era föräldrar? Peter är väl onödigt att fråga?!
Peter: — Det tycker jag inte. Mammas släkt är också musikalisk. Pappa brukade kompa mamma på piano när hon sjöng. Bl a på Vällingby ungdomsgård. Farfar och farfars far har också sysslat med musik.
Angelique: — Jag har sjungit sen jag var liten. Mamma är utbildad operasångerska och har sysslat mycket med bl a musikaler. När hon stod och övade skalor i ett rum, stod jag i rummet bredvid och härmade henne. Rösten hade jag och genom mamma lärde jag mig tidigt en massa teknik. När jag sen kom till sånglärare ville de inte låta mig sjunga höga sopranstämmor, men eftersom jag redan lärt mig det av mamma kunde de inte stoppa mig. Mamma, och i viss mån mormor, har influerat mig.
Nanne: — Flera i min släkt har influerat mig. Mamma, (som på fester brukar sjunga ”Fat Mammy Brown”), mormor och min moster. Vi brukade ofta sitta och sjunga tillsammans. Min moster brukade ställa upp i talangtävlingar och hon och mamma sjöng i plugget.
Är du, Peter, trött på att jämföras med din far?
— Nej, det är nog han som är trött. Faktum är att han håller på med det här, har lyckats vansinnigt bra och är otroligt musikalisk. Att jämföra oss är väl kanske fel, men att dra upp likheter är en annan sak. Jag tycker i alla fall att de finns.
Berätta om nya LP:n.
— Den ska komma i höst, berättar Peter. Vi har skrivit under våren och ska fortsätta lite till. Under sommarturnén, som börjar i Norrland nittonde juni och fortsätter neröver landet till i augusti, gör vi uppehåll i skrivandet. LP:n beräknas släppas i slutet av hösten och blir mer genomarbetad än den förra. Studion är som ett hem för mig.
— Jag förstår att du tycker att det är ett hem eftersom du är där så mycket, säger Angelique lite syrligt.
— Vi får i det närmaste obegränsad studiotid, fortsätter Peter, och kan förverkliga våra bra ideér. Siktet är inställt på att så småningom komma ut på den internationella marknaden och då måste kvalitén vara hög. Framför allt måste vi själva vara nöjda.