Four, three, two, one: nedräkningen har börjat för STUKAS. Snart är de tillbaka med sin andra fullängdare, poppigare och mer mogna än någonsin.
— Vi har blivit ett mer homogent band, säger bandets sångerska och basist Mia Wikdahl.

Det har nu gått två och ett halvt år sedan Stukas kom med sin debutplatta The World According to Stukas. Den var en välfylld ask till bredden packad med välsmakande pop-punkpraliner och mekigt läckra punkkarameller.
Men därefter blev det ganska tyst. Förutom en coversingel i Birdnests serie och en handfull spelningar har bandet inte gjort mycket väsen av sig.
— Per Granberg på Birdnest trodde till och med att vi hade lagt av. Vi har inte haft så bra kontakt med vårt skivbolag, tycker Mia Wikdahl som hanterar bas och delar sången i bandet med sin bror Puttra. Tredje medlem är trummisen Björn Jonsson.

HAR INGEN ÅNGEST

Att det har tagit två och ett halvt år att följa upp debuten kan tyckas i längsta laget. Man kunde nästan tro att bandet har drabbats av prestationsångest inför den andra, svåra, plattan. Men så är inte fallet, om man får tro Mia.
— Debuten blev ju inte så jävla uppmärksammad att det fanns någon anledning att få en kreativ blockad. Visst fick den bra recensioner, men den var inte någon försäljningsmässig framgång.
Bandet har dock inte varit så inaktivt som det kan tyckas. Vägen fram till inspelningen av nya plattan, som i skrivande stund går under namnet Showing Off, har kantats av både stora och små missöden. Det började med att bandet blev utslängt från sin replokal i slutet av 1994.
— Idioten som vi hyrde av gick i konkurs så vi åkte ut hastigt och lustigt. Sedan dröjde det flera månader innan vi fick tag på en ny lokal. Det var skitjobbigt och det gjorde sitt till att vi inte kom i gång med låtskrivandet.
— De flesta av låtarna skrevs under förra hösten, så det blir bara nya låtar på plattan. På The World According to… använde vi oss av mycket gammalt material som var utgivet tidigare. Den här gången kände vi att vi behövde jobba hårdare på låtarna, så vi spelade in en kassett på portastudio för att få något att arbeta vidare ifrån. Vi ville att den nya plattan skulle bli bättre planerad än den förra.

FICK KLÄMMA IN SIG

Bandet skickade inspelningen till Granberg som gillade vad han hörde. Men då tillstötte nästa problem.
Studion.
— Vi ville spela in i Traxton med Christian Edgren. Men studion var fullbokad hela våren. Så det blev så att vi fick klämma in oss där det gick, och det var nog bara bra. Jag ser inget negativt i att spela in vid olika tillfällen eftersom man får tid att vila öronen däremellan.
Bandet spelade in alla grunderna i februari. Några veckor senare spelade de in all sång, innan Puttra drog vidare till Birdnests studio Evil Bertil i Köping för att spela in sina gitarrpartier.
Allt var då klart för mixningen, som var inbokad till maj. Då fick bandets ljudtekniker Edgren problem med hörseln.
— Vi var osäkra på hur det skulle bli, men vi ville i alla fall jobba vidare med Christian eftersom han hade varit med under hela processen.
Mia tycker att det är svårt att beskriva den nya skivan. Men hon betecknar materialet som mer homogent och, ett fult ord i punkkretsar, mer moget.
— Den förra skivan bestod av både nytt och gammalt material. För en utomstående kan det kanske vara svårt att höra, men jag tycker att den skivan innehåller en alldeles för stor blandning av olika låtar.
— Nu känns det mer som att låtarna har fått ett gemensamt sound trots att de självklart är olika varandra. Vi har också blivit mogna nog att lägga in några ”lalala” och ”nanana” i låtarna. Det hade vi inte vågat förut.

GARVADE SOM FAN

Men lekfullheten i studion har inte försvunnit bara för att bandet har mognat. Mia berättar om missar de gjorde i studion som de sedan lät vara kvar eftersom de på något sätt gjorde materialet bättre.
— Vi garvade som fan när vi gjorde en låt som heter ”Presidents” som både jag och Puttra sjunger på. När du hör skivan kommer du att förstå varför. Sedan har vi tagit med Puttras karakteristiska harklande på någon låt, en helgalen sitar på en annan och ett fruktansvärt otight handklapp på en tredje.
Men fullt så lekfull var inte stämningen i studion.
— Det var jobbigare att spela in den här skivan eftersom vi har så höga krav på oss själva. När vi gick in i studion hade vi en taskig period, så vi fick jobba hårt för att resultatet skulle bli bra. När vi skulle spela in sången lossnade det, och efter det var det bara kul.
Mia tycker att det är påfrestande i studion.
— Det påminner väl om alla andra kreativa processer; man måste ju hela tiden vara närvarande på ett annat sätt än när man gör ett monotont jobb. Man kommer hem helt utpumpad med lätt huvudvärk efter en dag i studion, men samtidigt är det kul att se när någonting växer fram.

VÅGAR BROMSA

Någon speciell riktning anser inte Mia att det nya materialet har tagit. Men bandet vågar nu bromsa tempot till under rallyfart på några av låtarna.
— Vi har en låt som är en riktig powerballad.
Öh?
— Vi har faktiskt skämtat i studion om att vi ska göra en video till den låten, som heter ”Couldn’t Care Less”, där Puttra ska stå i lång läderrock och ha fjunmustasch och så ska vi ha fläktar som blåser och sådant.
— Det är verkligen ”Michael Bolton, släng dig i väggen!”. Alla kommer att grina när de hör den och vifta med cigarett-tändarna i luften.
Stukas är ytterligare ett av de svenska band som är mer berömda i utlandet än i Sverige. I deras fall är det grannen i öster — Finland — som har tagit Stockholmstrion till sig.
Det böljade med att Mia fick ett telefonsamtal från en finsk tjej som ville att bandet skulle spela på en festival i norra Finland sommaren 1994.

POPULÄRA I FINLAND

— Det var inte någon jättestor tillställning. Förutom finska band var det bara vi och Mega City Four, så vi fick spela huvudband den ena kvällen.
— Tydligen är våra vinylsinglar populära i Finland. Sedan hade All gjort en del reklam för oss när de var över där och spelade, vilket gjorde att många visste vilka vi var även om de inte hade hört oss.
Succén följdes upp med en veckas Finlandsturné förra sommaren. Återigen var det den finska tjejen, Monika, som låg bakom.
— Hon hade ordnat hela veckan och satt och körde oss över halva Finland utan att få någonting för det. Hon gjorde det bara för att hon tyckte det var kul och för att hon gillar oss. Hon pushade så bra för oss att vi också fick vara med på finsk TV och i en rad radioprogram.
— Jag vet inte om vi ska hårdlansera den nya plattan i Finland, men vi borde ju göra det. Förhoppningsvis kommer skivan att släppas där genom Semaphore.
Men det vill förstås också till att vi svenskar nu upptäcker Stukas på allvar.
Annars finns det en risk för att vi för alltid går miste om Stockholms mest glimrande pärla.

STUKAS

Puttra Wikdahl – sång & gitarr
Mia Wikdahl – sång & bas
Björn Jonsson – trummor

Diskografi:
Gonna Kill Her 7″ (1989)
Somewhere Inside 7″ (1990)
Squeezing Out Stukas 7″ (1991)
The World According to Stukas CD (1994)
Funhouse CDS (1994)
9 CDS (1994)

Kontakt:
STUKAS
c/o Mia Wikdahl,
Storsvängen 89,
129 44 Hägersten