De började sin bana som Käften Full Av Flugor. De fick evakueras efter spelningarna och blåste Arda records på pengar — med glädje.
— Vi var det ultimata punkbandet, tycker Niclas Troberg om SIGHSTENS GRANNAR.

Tillsammans med den före detta sångaren i bandet ger jag mig ut på Söder i Stockholm. Att hitta en schysst krog vid lunchtid är inte lätt ens i heliga Bajen-marker. Till sist bestämmer vi oss för gemytliga Charles Dickens. När den första rundan med öl och whiskey kommer in börjar Niclas berätta historien om Sighstens Grannar.
— Den började 1987 under namnet Flowers In The Dustbin. Det var jag och Roosen (Anders Roos; bas) som startade bandet. När vi såg PiL på Grönan träffade vi Ricke (Rickard Berglund) som hoppade med på trummor. Men han tröttnade ganska snart och gick över till gitarr, så jag bad Mart (Mart Hällgren) att hänga med som trummis till första spelningen.
— Till det giget bytte vi namn i panik till Käften Full Av Flugor. Sedan ledde bandmedlemmarnas gemensamma böghumor fram till namnet Sighstens Grannar. Då hade Mart också blivit kvar som ordinarie trummis.

BARA ANA ILSKAN

Sighstens Grannars första inspelning var en demo som de gav ut samma år. I materialet finns tidiga Sighsten-hits som ”Fan låt mej va”, ”Varför ska man jobba?”, ”Rockstjärna” och ”Palme e’ död”.
Den ilska och energi som bandet senare kom att visa kan dock bara anas. En desto större potential visade den första, självfinansierade, EP:n Lösa förbindelser.
— Det var svårt att välja låtar till EP:n, berättar Niclas. ”Stad utan själ” var given. Den skrev jag och Ricke över telefonen, förresten.
”Köpta kroppar” är en svidande uppgörelse med de som utnyttjar prostituerade, och visar sig vara en av mina och Niclas gemensamma favoriter på EP:n.
— ”Dömd” handlar om att bli utpekad och stämplad för ett brott man inte begått, vilket jag blivit, fortsätter han.
Slutligen finns på sjutummaren den i mitt tycke sävliga ”Minne” som är en spottloska mot nazismen. Niclas försvarar sig med att den var en livelåt, och att den inte fick den rätta ”pushen” i refrängen på studioinspelningen.
I samband med att de gav ut sin första EP såg jag för den enda gången Sighstens Grannar live. De spelade på Ungdomens Hus i Uppsala och känslorna svallade i lokalen efteråt.

FICK EVAKUERAS

Samtidigt som undertecknad hamnade i armarna på en lokal tös för resten av kvällen slet arrangörerna i den andra änden av lokalen för att evakuera Niclas från en uppretad skinheadmobb som försökte slå in hans skalle.
— Vi var det ultimata punkbandet, flinar Niclas. Vi spelade på känslor och hatade tillsammans med vår publik. Just att hata tillsammans fattade de flesta — även om en och annan tyckte att jag var kaxig och ville spöa mig efteråt.
— Jag blev hög av att spela med Grannarna, fortsätter han. Det är synd när några idioter i publiken inte fattar att man spelar lite teater.
Sighstens andra skiva, EP:n Den moderna tiden, följde sedan. Den är i mitt tycke en svensk punkklassiker, helt i klass med Ebba Gröns Staten & kapitalet och Asta Kasks Plikten framför allt. Så energisk och ilsken har svensk punk sällan låtit — vare sig före eller efter Sighstens Grannar.
— ”Pig Society” som inleder är en bra låt med text av Ricke som handlar om meningslös expansion. Sedan har vi ”Den moderna tiden” som handlar om Stockholm.
— Jag skrev många texter om Stockholms gator, berättar Niclas. På Grannarnas tid bodde jag på gatan en lång tid. På dagarna bommade jag pengar till sprit, sedan söp jag och sov på nattbussarna.
Just här tror jag att nyckeln finns till varför Sighstens Grannar berörde. Ilskan och engagemanget var äkta — och det hördes. Grannarna lät förbannade på skiva, uppträdde aggressivt på scen och skrev texter som träffade lyssnaren lika mycket i hjärtat som i hjärnan.
— ”Berzelii park” skrev Ricke texten till, berättar Niclas, men jag ändrade en formulering så att den passade mig. Händelsen är självupplevd. ”Livet leker” handlar om en tjej som vi träffade. Hon var ett Cure-fan, svartklädd och deprimerad. Den är tillägnad alla som inte vågar se den ljusa sidan av livet.

DUBIÖSA METODER

Tyvärr fick bandet en besk eftersmak av EP:n. Arda records, som gav ut den, använde sig ofta av dubiösa metoder — så också mot Sighstens Grannar.
Niclas anade redan tidigt att de var på väg att bli blåsta av Arda.
— De vägrade att skriva under några papper och var allmänt oklara, berättar han. Så jag bad dem skicka mig 1 000 singlar och gav sedan fan i att betala dem. Jag är stolt över att ha blåst dem på pengar. Tyvärr har andra band efter oss gått på samma nit.
Jag frågar Niclas om han kan tänka sig att ge ut en samlingsplatta med Sighstens Grannar av samma slag som den mini-CD Sixten Redlös förevigats på.
— Hade jag bara pengarna så skulle jag släppa den själv, svarar han. Om något bolag är intresserat ställer jag gärna upp. Jag har alla tejperna liggande hemma.
Bandet lade av 1989 på grund av slitningar mellan medlemmarna. Sedan dess har de gjort tre revivalspelningar i Stockholm och Uppsala.
Ricke och Roosen har annars legat lågt. Niclas har spelat i diverse konstellationer, ofta tillsammans med Calle Brandt från Apa, och vad Mart har pysslat med lär väl inte ha undgått någon.

Lyssna på
Sighstens Grannar demo (1987)
Lösa förbindelser EP 7″ (1988)
Den moderna tiden EP 7″ (1989)