DIA PSALMA
Gryningstid
CD
(Birdnest)

Så gör Dia Psalma sitt första album, Gryningstid, och visst vilar Strebers ande fortfarande över musiken. Den avgörande skillnaden är att låtarna här är lite lugnare och har ett nästan eftertänksamt anslag. Folkmusikinslagen har renodlats, vilket leder till att Dia Psalmas musik kan beskrivas som ”knätofspunk”. (Där fick du till det! /red.)
I takt med att tempot har avtagit har den svenska publiken tagit strängnäsgrabbarna till sina hjärtan; singellåten ”Tro rätt, tro fel” (inkluderad här) röstades fram som veckans bästa låt i teveprogrammet Sverige Topp 20. Ur led är tiden.
Ni som inte låter er förblindas av Dia Psalmas kommersiella framgångar kan också ta er en svängom till Gryningstid — med eller utan knätofs.

Mattias Kling

Dia Psalma sprang redan när de tog sina första steg. EP:n Hon får… fick åtminstone mig att tappa andan. Så jävla tajt (folkmusik-)punk med metallkanter har inget band spelat. Jagar fortfarande öm i solar plexus.
Gryningstid gör däremot inte ont någonstans. Den visar ingen aggressivitet, är tung och sävlig och på sina håll såå anpassad till de breda lyssnarlagren att det nästan är äckligt.
Jag kan förstå att den går hem. Men att den redan har blivit en milstolpe i 90-talets svenska punkvåg är faktiskt synd. En omvärdering vore på sin plats.

Henrik Wising