VINTERLAND
Welcome My Last Chapter
(NO FASHION/HOUSE OF KICKS)
**

Vinterland blandar stillsamma akustiska saker, lite långsam doom, ett mått black metal och svävande atmosfäriska keyboardprylar lite här och där. Det är lätt splittrat: Vill de göra vacker musik eller våldsbröl? I några av de intensiva låtarna råder svår diskrepans mellan instrumenten: Gitarrerna spelar lugna melodiska slingor, trummorna rasslar hysteriskt fort. Öh, va? Vinterland och genrekamraterna har övergett trash/döds-metallestetiken i riffandet: De senare försökte skapa hårda och elaka tongångar, de förra söker skönhet och harmoni i larmet, vilket uppenbarligen blir en svår balansgång. Harmonin omfattar inte sången, som oavsett musikens karaktär låter distat primalskrik. Jag uppskattar Vinterlands musikaliska ambitioner, men i längden blir det bara en svartmässa.