SOULS
Bird Fish Or Inbetween
(TELEGRAM/WARNER)
***

Måste medge att jag är lite kluven när det gäller Helsingborgs-Göteborgarna Souls. När förhandskassetten med Bird, Fish Or Inbetween snurrar i bandarn kommer jag flera gånger på mig själv med att nicka gillande åt de tvära kasten och det maniskt magnifika larmet. Samtidigt larmas det och kastas mer än vad som borde vara nödvändigt, något som gör att nickningarna byts mot frustration. Men det är just denna föränderlighet, i kombination med Cecilia Nordlunds texter och sång, som gjorde att Souls upplevdes som en sensation när debuten kom för två år sedan. Pressrosorna strömmade in från när och fjärran och kanske med rätta. Jag kan dock inte släppa känslan att Souls är aningen för konstnärliga för sitt eget bästa. Att de har pretentioner är uppenbart. Är bakgrunden mörkerrock à la Joy Divison, Dead Can Dance och Einstürzende Neubauten så är den. Detta gör dock att Souls bryter väl fungerande partier i onödan. De hittar en stämning, ett driv, ett riff som riktigt krossar, men vips är det försvunnet.
En annan orsak till förvirring är Cecilia Nordlunds sång. I ett spår kan hon gå på så att man ryser, i ett annat låter hon som en mindre disciplinerad Björk. Hela Souls väsen verkar vara till för att man skall kastas mellan intrycken. Och är det så de vill ha det har de nått perfektion. Deras bild av fulländning är dock inte min, så i slutändan lever det frustrerade intrycket ändå kvar.