SKUNK ANANSIE
Stoosh
(VIRGIN)
***

Vad i hela friden gapar Skin om? Jag är innerligt trött på trenden med arga band som liksom sina kollegor på andra sidan atlanten inte vill något hellre än att ha något att vara arga över. Det får i de flesta fallen bli det luddiga begreppet ”the system”. Precis som vårt svenska rap-o-metal-band, Clawinger, fattar man inte vad som är orsaken till all denna ilska, om man vill vara en ”pissed” artist så får man banne mig se till att vara lite tydlig. Skin som besitter ett visst mått av talang och inser att det krävs mer än ilska för att sälja skivor har på nya skivan, Stoosh, lyckats hitta en till synes perfekt blandning mellan tyngd och pop-melodisk finess, som en svart Sinead O’Connor med distad gitarr. Resultatet blir melodiöst svängig riff-rock.
Vad som inte är bra är Skunks musiksektion, som ser ut som ett gammalt oinspirerat coverband. Där Skin skiner av utstrålning och energi ser ladsen mer ut som ett säckgäng från en ABF-kurs i Prolog. Jag undrar vad de kan tänkas ha för suspekta ambitioner med bandet och hoppas att Skin är lite av en tyrann och styr dessa studiorävar med järnhand.
Skin spelar i ett mixlag och i finalspelet får de möta ursinniga herrlag från hela världen. Det skulle gå bättre om hon lämnade mix-circuiten och gick över till att spela singel. Då skulle hon plocka hem åtminstone en grandslamtitel per år.