ARNTHOR
Flow
(WARNER)
**

Stockholmskillen Arnthors debut doftar av de rätta ingredienserna. Produktionen är fräscht r’n’b-modern med tydliga D’Angelo-influenser samt BadBoys-aktigt Sean Puffy Combs-trummaskinprogrammerande. Detta varvas med några småmysiga g-funkslingor och lagom mycket wailande. Vi slipper de mest gymnastiska övningarna, men det beror snarare på Arnthors begränsade röstresurer än hans ambitioner. Likt Sven Nylander blir han omsprungen i första kurvan av det starkare amerikanska startfältet. Arnthor behöver mogna, hans röst har ännu inte tillräcklig player-karaktär för att damerna skall smyga åt honom bilnycklarna och smita ut bakvägen. Men vad gör väl det, den tjugoåriga Arnthor har framtiden för sig. Dessutom låter han mycket mer street än svenska kollegor som Gadd och Scocco. Stundtals får Arnthor till det men under större delen av skivan saknar jag lyftet i melodierna som ofta är väl platta. Man får intrycket att stora delar av skivan har producerats fram vid mixerbordet, snarare än hemma vid flygeln, omgiven av vackra ladies.