311
311
(CAPRICORN/POLYGRAM)
****

Med överhängande risk för att du slutar läsa den här recensionen, tänker jag beskriva 311:s musik som aggressiv funkrock med inslag av rap. Jag menar, det har väl knappast undgått någon att det i Rage Against The Machines kölvatten har flutit upp en skrämmande mängd avfall till ytan. På varje duglig orkester går det numera minst tio spekulativa white trash-ensembler med slitna Sabbath-riff och kvasirap.
Men för 311 funkar det.
För 311 har soul, sväng, fantasi och riktiga melodier.
Den här skivan, bandets tredje, är faktiskt drygt ett år gammal, men på tok för få har upptäckt den. Åtminstone här i Sverige — i hemlandet USA har Nebraska-kvintetten förstås redan sopat rent på listorna.
All Mixed Up är riffglad acid jazz, Hive är Rage de luxe utan alla politiska gester, Purpose är skuttig latino-metal och singeln Down är nästan lika mitt i prick som Beastie Boys Sabotage. 311 lyckas alltså med konststycket att gapa efter mycket och fånga hela stycket.
Grabbarna har kallats en korsning av Rush, Bad Brains och Red Hot Chili Peppers.
Härmed har de också kallats herrar på sin täppa.