Tim Bertilsson är en engagerad grabb som ägnar sig helhjärtat åt punk/hc musiken. Han är bosatt i Stockholm där han driver bolaget Trust noone records och spelar i Switchblade. Här ska han svara på fem frågor om punk/hc musiken, attityden och livsstilen.

Vilka band gjorde att du upptäckte hc/punk musiken, och vad har de betytt för dig personligen?
Jag började lyssna en del på punk typ Bad brains, DRI och sådant. Men jag tror nog faktiskt att det var Refused som verkligen fick in mig på hc.
Räkna upp fem skivor som du anser är denna genres milstolpar genom tiderna?
Vilka skivor som betytt mycket för mig? Jag har aldrig varit inne på old school så jag kommer inte att dra några Youth of today eller Gorilla biscuits plattor. Men jag säger Unbroken – Life.love.regret, Breach – it’s me god, Deadguy – fixation on a co-worker, Neurosis – silver in blood och…?
Vad anser du vara det mest positiva/negativa med punk/hc scenen?
Jag passar på den frågan…
Vilken punkspelning är den bästa du upplevt, och varför?
Utan tvekan Unbroken i San Bernadine, CA 981128. Dom har alltid varit mitt absoluta favoritband, och jag fick aldrig se dom innan dom splittrades. Det var verkligen en känsloladdad spelning på alla sätt och vis.
Vilka kriterier ska ett band uppfylla för att vara ett riktigt punkband enligt dig?
Oj… dom ska väl verkligen spela vad dom vill spela och inte anpassa sig efter publik eller skivbolag. Människorna i bandet ska väl ha någorlunda punkideal i sina hjärnor också…