Sahara hotnights är: johanna asplund – bas 810921 lillasyster, tar gärna hand om den tekniska biten rörande bandet. josephine Forsman – trummor 810520, drivande och skriver sköna låtar. jennie asplund – gitarr 791124 ekonomi ansvarig storasyster. maria andersson – sång, gitarr 811204 skriver sköna låtar och bra texter på natten.
The story: Vi växte alla upp i Robertsfors. (2000 inv.) I ett så litet samhälle hittar man snabbt sina jämlikar. (på lågstadiet) Vi blev en svårkluven cellklump och lät motvilligt någon främling komma in i vår värld. I 4:e klass började vi spela ihop lite smått. Mest powerballads från 80-talet. Så småningom försökte vi oss på att skriva egna låtar, som vi varvade med storslagna covers. Vid 13 års ålder upptäckte vi den amerikanska alternativrocken, även kallad grunge, och blev jätteinspirerade. Man rycktes med av Smashing Pumpkins, men Nirvana var kanske favoriterna. Kurt Cobain både skrämde och fascinerade mig, så farlig och sluskig och spännande. Det var ungefär vid denna tidpunkt vi upptäckte styrkan i att spela i ett band, att spela rock, att få såna grymma kickar. Detta var något som vi kände att vi var tvungna att satsa på. Vi har alltid varit väldigt målmedvetna, och hur dåligt det än har låtit, så har vi ändå alltid varit övertygade om att vi en dag kommer att stå där på toppen. Musiken som vi skrev då var en ganska deppig historia, de texter som jag skrev var små uppdiktade berättelser om människor med diverse tragiska livsöden. Nu bearbetar jag mina egna upplevelser genom textförfattandet. Det är mycket om kärlek och sådant trams. Det oundvikliga ämnet. Om relationer till vänner och pojkvänner och samhället. De flesta texterna kan dock tolkas på flera sätt. Många förutsätter att jag skriver ultrafeministiska texter, och tycker att det är så skönt att det äntligen kommit några tjejer som ska visa dem jävlarna… så är det inte, vi är feminister, jag är tjej, därför skriver jag också texter ur ett feministiskt perspektiv, om min vardag. Men vi spelar för kickarna vi får av våran musik, och jag skriver för mitt egos skull. Hoppas det inspirerar. Sahara ska upplevas live, det borde alla lägga på minnet. Efter att ha gjort en lång sverige turné i våras och ett flertal festivalspelningar i somras, har vi verkligen fått rutin live, det var längesen vi gjorde någon riktigt kass spelning. Igår spelade vi på sjöhistoriska som förband till Red Hot Chili Peppers, för vår största publik någonsin. Det kändes otroligt bra. Nästan allt klaffade. Det var i och för sig dagsljus. Sahara hotnights är ju nattfjärilar. Jag gillar oss på skiva, men ibland kan live-energin saknas. Vi har hittills släppt 5 singlar och 1 EP och är relativt nöjda med allt. (favoriten är Quite a feeling) Men som nästan alltid tycker man minst om första verket. Där har man förresten mest av de tidiga grunge-influenserna. I överlag så lyssnar vi i bandet på mycket lågmäld musik. Suzanne vega (josephine) Red house painters (jennie) Själv är jag förälskad i Chris Isaak. Jag vet inte om det hörs i vår musik? Hans sånger ger mig sinnesro. Nu måste jag tyvärr avsluta p g a tidsbrist och sömnbrist. Hoppas att du nöjer dig med detta.
Med vänlig hälsning/Maria (Sahara hotnights)