THE SKALATONES LIRAR skamusik som den gjordes i England i slutet av sjuttio- och början av åttiotalet, med grupper som Specials, Madness, Selecter och The Beat som främsta företrädare. 2-Tone helt enkelt, där de visuella attributen är (nästan) lika viktiga som musiken. Självklart är Mike Salonen iklädd sin svarta kostym med vit skjorta och svart slips när vi träffas.
— Jag tycker det tillhör charmen. I och med att folk klär upp sig bygger de upp en stämning inför konserterna. Personligen känner jag också att det är viktigt att byta om innan. Vi går i vanliga kläder och bär förstärkare, men ombytet är en del av uppladdningen. Numera går det inte att spela utan. Det känns fel. Vi har faktiskt fått vända på motorvägen för att vi glömde en kostym. Det var på juldagen. Vi åkte vid fem på morgonen från Landskrona för att spela i Tyskland samma dag. Trots tidspressen valde vi att vända. Vi fick ringa från mobiltelefonen och hålla kvar färjan i tio minuter, berättar Mike och Niklas ”Nick” Anderberg och skrattar åt minnet.
Jag möter Nutty AnDead på krogen med det för ändamålet passande namnet Speakers Corner i Landskrona. Nu är inte AnDead en person, utan ett låtskrivaralias för Mike och Niklas. De är sångare/gitarrist respektive basist i Skalatones, som i övrigt består av Charley Anderson (sång), Michael Svegbrandt (gitarr), Suzy Schötz (keyboards), Hansi Josefsson (altsax), Karl-Johan Hjertström (trombon) och Peter Örtberg (trummor).
De är aktuella med sin andra fullängdare, ”Tune In…” (Sidekicks/HOK), som följer upp 1997 års debut ”By Public Demand”. Innan gruppen startade 1995 hade medlemmarna spelat i diverse Landskrona-konstellationer. De provade på många olika stilar, men trots att de sedan länge gillade musiken från bolaget 2-Tone hade de aldrig spelat ska själva förrän Skalatones tog form. De märkte snabbt att de hittat rätt.
— Vi blev tillfrågade om att uppträda på Landskrona BoIS (det lokala fotbollslaget) årliga fest. Responsen var bra och vi kände att det vore kul att fortsätta. På den tiden hade vi inga blåsare, utan det spelade vi på synten, säger Mike och fortsätter:
— När vi väl börjat lira ska så tittade vi oss omkring och upptäckte att många andra kommit på den idén ungefär samtidigt som vi — man brukar prata om ”tredje vågen” — men när vi startade var det inte någon medveten satsning att haka på en trend.
I skamusikens värld kallas 2-Tone ibland för neo-ska, eller ”andra vågen”. Den första vågen, den ursprungliga skamusiken, kom från Jamaica och föregick reggaen.
En av de första stjärnorna i genren var Desmond Dekker och han spelar faktiskt på Hultsfredsfestivalen i år, vilket även Skalatones gör. Givetvis hoppas de kunna framföra en låt tillsammans med den gamle legenden.
Den tredje vågen som Mike syftar på är den som svept över oss under de senaste åren, med Liberator, Chickenpox, Cigarres, Phantoms och många andra. Flera skandinaviska begåvningar har dessutom fått ett gott rykte om sig utomlands.
Band från Landskrona är vi inte bortskämda med, precis. Ändå hävdar Mike att ortens musikliv är vitalt. Fast det var bättre på åttiotalet. När kommunen inte längre stöttade lika mycket försvann en del. Den klassiska konflikten mellan satsningar på idrott kontra rock har funnits i bakgrunden. Naturligtvis spelar också närheten till stadens större grannar viss roll. Som i så många andra mindre städer flyttar åtskilliga därifrån efter sin tonårstid.
Men Skalatones-gänget bor kvar och trivs med det. Den årliga karnevalen på sommaren är höjdpunkten i stadens musikliv. Då får massor av band möjlighet att spela.
En sådan tillställning ledde till ett oväntat men mycket givande möte. Charley Anderson — tidigare basist i Selecter, som hör till 2- Tone-erans största — arbetade vid tidpunkten, 1996, för FN och befann sig i Köpenhamn. Han fick nys om karnevalen en kort båtfärd därifrån och tog tillfället i akt att knyta lite svenska kontakter. Väl i Landskrona ringde han upp lokaltidningen och frågade om det fanns några skaförmågor i staden. Skalatones kom på tal och några timmar senare hade Michael Svegbrandt en hjälte i luren.
Charley gästade deras spelning (vilket för övrigt även Zilverzurfarn från Dag Vag gjorde) och det blev början på en lång vänskap. Numera är han fast medlem, vilket kan innebära vissa problem när det blir tal om spelningar.
— Vi försöker lägga dem i en radda. Men som Charley säger: ”Jag kommer snabbare till Landskrona med flyg från Rom än med bil från Stockholm.” Och hade sångaren bott i Stockholm skulle ingen ha reagerat nämnvärt. Vi kommunicerar enkelt via e-mail, men visst är det trist att inte kunna träffas och gå och ta en öl och bara snacka.
Via Charleys gamla vänskapskrets från 2-Tone-tiden i Coventry kom de i kontakt med en annan av de stora skamusikerna från slutet av sjuttiotalet, Lynval Golding från Specials, som anlitades som producent till nya plattan.
Ingen av dem bor kvar i England längre. Lynval har flyttat till Seattle, medan Charley gift sig och numera alltså har Rom som hemstad. ”Tune In…” spelades in i Landskrona-studion Audioteket, som därmed fick ett celebert besök.
— Lynval visade sig vara en oerhört trevlig och öppen kille. Det var inga problem på något sätt. Från början tyckte vi att ”wow, han från Specials”, men väldigt snart kände vi att vi var kompisar på samma nivå och snackade ”samma språk”, säger gitarristen.
Nyligen var Mike och Niklas på Jamaica. I fickan hade de en råkopia av nya skivan. Trots att det måste vara som att sälja is till eskimåer att få jamaicaner att köpa svensk ska så lyckades de bra.
— Bland annat gjorde vi en fyrtiofemminuters radiointervju, berättar Mike.
— För dem är det rytmsektionen — trummor och bas — som är det viktigaste. En kille sa ”you play wicked bass for a white guy!”. Det tog jag verkligen som en komplimang, ler Niklas stolt.