— RUNT HELA JORDEN har forskare funnit fossiler efter massor av små besynnerliga djur, som länge varit en gåta. Ända tills för ett par år sedan, då några kinesiska vetenskapsmän upptäckte att fossilerna kom från ett enda stort djur — anomalocaris. Det levde för 700 miljoner år sedan, hade världsherravälde och beskrivs som en blandning mellan en räka och en haj med stora klor. Den var omkring tre meter lång.
Fredrik Joelson, sångare och gitarrist i Mouth, beskriver med yviga gester och entusiasm i rösten vad deras låt “Anomalocaris” handlar om.
— Efter ett TV-program om det började jag drömma konstigt. Jag lyftes upp ur sängen och färdades genom en lucka i tiden till Patagonien och Eldslandet. Där var det här djuret, stort och väldigt skräckinjagande, men jag var inte rädd. Det talade till mig. Inte med ord, utan inuti mitt huvud, genom någon sorts telepati. Det löste alla mina personliga problem och när jag vaknade mådde jag väldigt bra.
Sant eller inte? Det är i alla fall en fängslande historia. Mouth är fängslande.
I våras släppte de sin debut, en fyralåtars CD-singel betitlad “Float”, på Telegram (Warner). Skivbolaget valde dock att inte distribuera skivan i väntan på medias reaktioner. Några tidningar fick recensionsexemplar (vårens singel i SA #27) och ett fåtal skivaffärer i Stockholm sålde den. Annars var allt tyst och få kände till bandet.
Och någon riktig distribution av “Float” har i skrivande stund fortfarande inte inletts. Så när jag träffar pojkarna i Mouth på Herrgårn i Linköping är de lite frustrerade över detta, vilket är mycket förståeligt. Men på det hela taget är de ändå glada. De har gjort en singel de är nöjda med och dessutom ett helt album som ska komma tidigt i höst.
När ni läser det här är de aktuella med en uppföljare till “Float” som heter “Pure”. Där visar de upp en lite lugnare och mer varierad sida av sig själva, även om de behåller sin profil med en skönt distad, mullrande bas, lite burkiga trummor, bra sång och en sologitarr som snirklar omkring på sina egna vägar inuti melodin.
Mouth har funnits sedan juli förra året, men alla i bandet har spelat i femton års tid och har en brokig bakgrund med diverse olika musikstilar och längre utlandsvistelser bakom sig. Det är en mängd influenser och erfarenheter som jämkats samman och sedan genomgått en “avskalningsprocedur”, för att till slut bli Mouths högenergiska pop.
— Vi vill skapa lite förvirring. Det ska vara lite småtokigt — lite crazy, säger jazzspelande trummisen Bengt Söderberg.
Han fick gå igenom en tuff period för att bli “mer oharmonisk” och “inte vara så pedantisk” när han först blev medlem.
Ambitionen är snarare att få några att verkligen gilla det de gör, framför att bli riktigt stora. En ambition som känns äkta.
Men så är de här grabbarna utrustade med ett sällsynt stort förråd av självförtroende. När vi efter intervjun lyssnar på den remastrade versionen av debutalbumet “Inner Peace”, finns det ingen hejd på hur mycket bandet njuter och diggar till musiken.
— Vi tycker det vi gjort är skitbra och står för det till hundra procent, säger Fredrik.
— Kan vi sedan livnära oss på det är vi jävligt nöjda, fortsätter gitarristen Hans Carlsson.
Det finns inte mycket skryt i rösten, mest berättigad stolthet. Och efter endast en lyssning låter “Inner Peace” attraherande skramlig, smart, rå och ruffig. Ett riktigt tätt album, även om låtarna spretar lite hit och dit. Skivan är producerad, inspelad och mixad av Louis F Scalise, en amerikan som delar av Mouth jobbat med i tidigare projekt. Amerikanska kontakter har de gott om och de ligger även på ett amerikanskt förlag.
— Det är inget vi strävat efter, men de flesta vi känner inom branschen är från USA och vi tycker de är bra att jobba med, förklarar basisten Peter Bohman.
Ett par gånger har de även varit över och gjort några gigs på östkusten, främst New York. Till och med ärevördiga CBGB’s finns med bland de ställen de uppträtt på, så de har alltså redan prövat vingarna. Under sommaren ska också några svenska konserter ha hunnits med, bland annat på festivalerna i Arvika, Ängelholm och Hultsfred. Då har troligtvis en lite större publik upptäckt Mouth. Kanske till och med deras skivbolag.