LOU BARLOW AND HIS SENTRIDOH
23 Songs
City Slang EFA 04940-2 (Border) CD
***½

PORTASTATIC
I Hope Your Heart Is Not Brittle
Elemental Elm 17 (Border) CD
***

CHRIS KNOX
Polyfoto Duck Shaped Pain & ”GUM”
Flying Nun FNCD 249 (Border) CD
***½

För några år sedan försåg skivbolagen ofta plattorna med en dödskallemärkt sticker och budskapet ”Hometapeing Is Killing Music”. Jag skulle vilja påstå att hemmabandad musik är den roligaste och mest vitala trend som dykt upp på den amerikanska independentscenen på länge. Fast det var väl i och för sig inte denna typ av heminspelningar som skivindustrin vände sig emot då, även om jag kan se att Sentridohs och Chris Knoxs estetik kan utgöra ett potentiellt hot för dem.
Lou Barlow, mannen som skriver Sebadohs lyssningsbara låtar, började göra musik på en vanlig hemmabandspelare under sin tid i Dinosaur Jr. Dessa spred han sedan på kassetter bland sina vänner och parallellt med karriären i Sebadoh har han fortsatt ge ut kassetter och singlar på små obskyra bolag, ibland i eget namn, ibland under namnet Sentridoh.
”23 Songs” är precis vad titeln anger. Tjugotre primitivt inspelade, lågmälda och huvudsakligen akustiska låtar, alla tidigare utgivna. De sköra melodierna och tänkvärda, självutlämnande texterna fungerar mycket bra i detta anspråkslösa sammanhang och låtarnas intima karaktär förstärks av den enkla inramningen.
Allt på ”23 Songs” är givetvis inte bra, men här finns mer än en handfull förstklassiga låtar där Barlow framstår som en av sin generations mer intressanta låtskrivare.
Mac McCaughan från Superchunk har ett soloprojekt under namnet Portastatic som släppt ett par singlar tidigare. ”I Hope Your Heart Is Not Brittle” är fullängdsdebuten, men skivan är långt ifrån så primitiv och McCaughan har inte samma naturliga förhållningssätt till att arbeta med små medel. I detta fall tillför det inte musiken något nytt och mest låter det faktiskt som Superchunk-demos. Den stora behållningen är låtarna som håller genomgående hög klass och åtskilligt av materialet här skulle jag vilja höra i mer kompletta versioner. På nästa Superchunk-platta till exempel.
Chris Knox kommer från Nya Zeeland och han är bland väldigt mycket annat (kolla den extremt långa intervjun i senaste Forced Exposure för detaljer) ena halvan av duon Tall Dwarfs. Knox är en veteran när det gäller att skapa musik med små medel och hans sätt att arbeta skiljer sig rätt mycket från de övriga två i intervjun. Han drar nytta av de billiga sättet att arbeta vilket ger honom möjlighet att hålla på i hemmastudion utan några tidsbegränsningar. En låt är färdig när den är färdig och resultatet blir lekfull poppsykedelia med massor av charm. Knox är en begåvad och lekfull låtskrivare som låter sina sånger gå egna vägar mellan Eno, Beatles och Hitchcock.