BAD RELIGION
Stranger Than Fiction
Dragnet DRA 4773443 (Sony) CD
****

Jag ska faktiskt vara ärlig. Jag hade mina tvivel om den här skivan. Ett band som Bad Religion är ju som bekant inte precis kända för sin variation och nyskapande och efter fem album så trodde jag att deras inspiration och drivkraft skulle ha ebbat ut. Och vid de två första genomlyssningarna tyckte jag att mina farhågor hade besannats. Likt en tvivlare stod jag där och letade efter upprepningar och klichéer, desperat på jakt efter trötta riff och oinspirerad sång. Men utan framgång.
Bad Religion av årgång 1994 är inte ett dugg tröttare eller snällare nu än för tio år sedan. Likt Linford Christey så verkar de bara bli starkare för varje år som går och ”Stranger Than Fiction” är, trots mina inledande tvivel och farhågor, ett enormt starkt album. Bad Religion är i storform. Kraften från de senaste två albumen har bevarats samtidigt som popmelodierna har slipats till förfining. Och ingenstans finns det några spår av storbolagsutslätning. Det skulle möjligen vara den något onödiga inkluderingen av ”Twenyfirst Century Digital Boy” från ”Against The Grain”, men i övrigt inket-tinket.
Inledande ”Incomplete” fullkomligt rusar över lyssnaren och titelspåret är nog den bästa poplåt som Bad Religion någonsin slagit sina klor i. Sticket är nästan pophistoria. Och ju mer jag lyssnar desto högre upp drar sig mina smilband, mina tankar fylls av bisarra Bellmanreferenser — ”…det spritter i benen…”, solen lyser utanför mitt fönster och snart klagar nog grannarna.