WEEZER
Weezer
Geffen GED 24629 (MCA/BMG) CD
****

Vissa skivor fullkomligt ber om att bli köpta. Weezers debut ståtar med ett omslag som är så naivt vackert i sin enkelhet, att popnörden inom mig okuvligt kliver fram och ropar ”yippie”. Stulet rakt av från ett Feelies-omslag från popens barndom någon gång på det tidiga åttiotalet.
Och så plockar man upp skivan och tittar lite. ”Produced by Ric Ocasek.” Fakta: Ric har en väldigt söt fru och han har spelat i The Cars. Men i övrigt inget speciellt, förutom det faktum att låttitlarna bär spår av oanad genialitet. Och en bild på några gitarrförstärkare. Inget mer.
Men så fort skivan hamnat i CD-spelaren börjar det hända underbara saker. Inledande ”My Name Is Jonas” förenar wimpakustik med betongtyngd och vips är jag fast. Innan jag har nått till den fjärde låten (”Buddy Holly”!!!) är jag nere för räkning, och när jag för första gången inser att texten till ”In The Garage” bland annat handlar om Kiss-posters är jag i himlen.
Weezer har på en vecka nästan gjort mig till en ny människa och nu kan jag stolt säga att jag, i likhet med detta band, spelat drakar och demoner. Jag vill också surfa — trots att jag inte kan — i stället för att åka bil till jobbet. Jag är stolt över att jag ser intelligent ut i glasögon och jag bär min anorak med rak rygg.
Weezer har revolutionerat wimppopen. De är tvättäkta wimps, men har tillfört genren ytterligare en dimension — tyngd. Det må låta som två motpoler, men det är sant. Weezer har skapat heavy wimp, lika delar Feelies och Black Sabbath.
Way cool stuff.