THE BRAIN
The Brain
Blind Dog BDCD 002 (Amigo)
CD
****½

I en tid när de flesta svenska band höjer blicken från sina skospetsar enbart för att se om det finns något nytt i England värt att kopiera, kort sagt i en tid av epigoner, CD-debuterar Linköpings-bandet The Brain. (Debut på egen hand vill säga, eftersom de redan medverkat med två låtar, bland annat den fantastiska “The Far Off Place”, på samlings-CD:n “Dog Stew”, Blind Dog BDCD 001.)
Jag menar nu inte att den musik The Brain gör inte leder tankarna till annan sådan, tvärtom; den innehåller åtskilliga referenser till andras musik. Här finns bland annat inslag från sextiotalets psykedelia, från sjuttiotalets intellektuellt medvetna artrock à la Can och King Crimson, från San Francisco-bandet Chromes bisarra science fiction-rock, från Miles Davis, från Scorn, Sun Ra och Ministry. Ibland påminner de också om Blue Cheer, men kanske inte så mycket till formen som till mentaliteten.
Kanske är det denna uppsjö influenser som gör att The Brain i allt väsentligt skiljer sig från flertalet av sina — främst svenska — samtida. Där så många band enbart tittar åt ett håll och åstadkommer en historielös, endimensionell kopia, letar The Brain i alla årtionden och i många musikaliska traditioner. När det de hittar fogas samman blir resultatet — och må det vara pretentiöst att säga det — eklektiskt.
Men det ska sägas att även om The Brain låtit sig influeras av musik från år tillbaka, så lever de lika fullt i nuet. De är ingen anakronism; de strävar inte efter att uppväcka ett förflutet.
Detta är knappast hela förklaringen till varför deras musik är så vibrerande, så vital och så angelägen; det är bara den del av hemligheten som låter sig förklaras intellektuellt. Det finns också något mer undanglidande i den; det där märkliga som gör rock till just rock och inte till pop.
Kanske en attityd, men absolut någon slags erfarenhet. En värdighet och en intensitet som alstras när rätt människor sammanstrålar i rätt sammanhang och med rätta intentioner. Det har skett flera gånger i rockhistorien, så ur den synvinkeln är The Brain inte unika. Men att det skett nu, i en steriliserad technomiljö och dessutom i Sverige, det är rena välsignelsen!
Detta ska inte uppfattas som om The Brain måste vägas mot andra band. Så är det inte alls. Det är ett band helt i sin egen rätt och alldeles i kraft av sig själv är deras debut-CD så lysande, att det enda som egentligen avhåller mig från att låta dem få den sista halvan av den femte betygsstjärnan är min egen försiktighet.