IN BETWEEN DAYS
Seize The Days: Back To You/ The Darkest Hour/She Shot Me Down/Bleed/Stuck
****½

SA:s gode redaktör har tjuvlyssnat på kassetten och inte spolat tillbaka. Så det första jag hör är “The Darkest Hour”, som ligger tvåa på bandet. Och grips genast av den passionerade musiken, den strama instrumenteringen och sångarens mogna och säregna röst. Vem i hela friden påminner den mig om?
Sedan är det vansinnigt fräckt att i dag, 1994, göra så sorgsen och storslagen musik. Jag menar, vi lever ju ändå i den ironiska tidsåldern, Generation X, “kråkor” och postmodernism. Eller, käre Jesus, har det äntligen tagit slut??!!
På In Between Days kassett “Seize The Days” finns en stolt och samtidigt stukad ton. Jag har hört den förr, som en “skandinavisk soul” hos amerikanska band som Walkabouts, Thin White Rope och Green On Red. Just det! Guy Kyser! Det här påminner verkligen mycket om den karismatiske Thin White Rope-sångarens ökentorra och desperata stämma.
In Between Days är från Skinnskatteberg och har alltså helt fel namn. Det finns inte mycket till Cure-associationer här. Men massor av rak och ärlig melankolisk rock. Flera låtar sätter sig direkt i huvudet efter en enda spelning. Orgel (Hammond?), akustisk gitarr och en pistolhård virvelkagge är vinnande ingredienser. Kalhyggesrock.
Eller, som Sort Sol (de skulle förresten gilla det här!) skulle ha betecknat det: Skandinavisk guldålder!