SULTANS OF PING F.C.
Teenage Drug
Epic 474716 2 (Sony) CD
***½

Niall O’Flaherty beundrade min mössa i somras. Att han gillade den och bara varit i Hultsfred i tio minuter var det enda vettiga jag fick ur honom under tiden han fascinerat studerade plagget, vars största uppgift var att hålla festivalhåret på plats. Jag undrar vad som pågår i hans egna lilla värld? Vad värderas högst och vad är meningen med livet? Förmodligen tre ackord, japanska flickor och gummikläder. Åtminstone med Sultans Of Pings skivor som utgångspunkt.
Efter fyra singlar släppte de sitt debutalbum i våras. “Casual Sex In The Cineplex” fungerade för dem som inte hängt med från början, men vi andra blev lite besvikna då de fem låtar som redan fanns på någon av singlarna tillhörde de bästa.
Ny besvikelse när bandet ställde in sin Sverige-turné i början av november. Sångaren Niall hade brutit käken under ett TV-framträdande! Slutet gott, allting gott. Bara några få veckor efteråt dyker ett nytt album upp på skivdiskarna. Fyllt med enkelt uppbyggda små punkpop-pärlor, taggtrådsvassa gitarrer, vackra tjejkörer och trallvänliga melodier som “Michiko” och “Terrorist Angel”.
Ljudmässigt är det ingen skillnad mot tidigare, men däremot kan man emellanåt skymta en lite seriösare inställning till musiken. Lite mer Jam och Buzzcocks, lite mindre gummikläder. “Teenage Drug” är förvånansvärt bred i sitt utbud, även om många likheter står att finna med äldre Sultans-låtar. “Teenage Rock And Roll Girl” kontra “Japanese Girl” och “Pussycat” kontra “Turnip Fish” för att nämna ett par exempel.
Att Sultans Of Ping, med Niall O’Flaherty i spetsen, gjort en underhållande skiva som inte alls är speciellt urflippad vet jag nu. Vad Niall tänkte på de där minuterna i Hultsfred, när han storögt inspekterade min mössa, funderar jag fortfarande på.