DIVERSE ARTISTER
Karmanik Collection
Cold Meat Industry CMI.20 (HOK) CD
***

En gång i mitten av åttiotalet dök det upp en liten och skum vinylsjua som hette “Undead”. Den skumme artisten kallade sig Lille Roger och det ännu skummare skivbolaget bar namnet Cold Meat Industry. Lille Roger, som egentligen hette Roger Karmanik, fortsatte sedan att prångla ut mystiska grupper från sitt lilla bolag i Linköping och namn som In Slaughter Natives, Memorandum och Machinenzimmer 412 var snart välkända — i alla fall för de lyssnare som alltid haft experimentella alster av SPK längst fram i skivsamlingen.
Nu har Cold Meat Industry funnits i sex år och det råder knappast tvivel om att Roger Karmanik varit en pionjär inom ung svensk experimentmusik. Visserligen har utgåvorna varit av mycket blandad kvalitet — från pubertalt stålslammer till briljanta industrisymfonier — och ibland har den ockulta atmosfären kring ett par av grupperna känts lika efterbliven som en gammal Venom-skiva.
Men ingen musik som Karmanik släppt på sitt bolag har varit helt likgiltig. Den mystik som alltid svävat kring den kylslagna köttindustrin har varit tillräcklig för att fånga åtskilliga passionerade lyssnare. Samma mystik har tyvärr gjort det svårt, för att inte säga omöjligt, att få en fullständig bild av de många och udda grupperna på CMI.
Just därför är “Karmanik Collection” en mycket välkommen presentation av bolagets alla ljusskygga musiker. In Slaughter Natives, som blivit ett stort namn bland industrisugna lyssnare både i USA och Europa, bjuder inte oväntat på det mest imponerande bidraget — en bombastisk och nervig körmusik som skulle göra Diamanda Galas avundsjuk. Här finns också djävulskt fascinerande stycken av Morthond, Mental Destruction och Ordo Equilibrio samt XXX Atomic Toejams “I’m A Cop”. Den sistnämnda är en febrig elektroneuros som ytterligare trissar upp förväntningarna inför den kommande LP:n med det trevliga arbetsnamnet “mindPULSE; phantasy-phase #1; Marilyn Chambers eating Helena Russell behind the green door in Space 1999”.
Att samlingen inte får högre betyg beror bara på en enda grupp: En Halvkokt I Folie, landets sämsta band alla kategorier, sämre än Stefan Sundström och 220 Volt tillsammans. Jag önskar att någon stor person kunde stampa på En Halvkokt I Folie och alla deras program så att vi i framtiden slapp gräsliga låtar som “Tjänne’ru Teknolukten” på i övrigt utmärkta samlingar.