EGGSTONE
»In San Diego«
Snap 2 (MNW/MD)CD
[****]

THE WANNADIES
»Aquanautic«
Snap 5 (MNW/MD) CD
[**½]

Efter 1:09 av »Shooting Time« stannar låten upp, mitt emellan de två orden i titeln, och under ett kort ögonblick, kanske en dryg sekund, tystnar musiken helt. På mindre än två sekunder bevisar här Malmötrion Eggstone att de just nu har mer popkänsla än något annat band i Sverige. De fortsätter leka med olika övergångar/uppstopp mellan »shooting« och »time« på ett oerhört begåvat sätt och just detta spår visar upp hela deras register — en spännvidd som täcker in Fender Rhodes-intron, stråkar, orgelsolon och allt som gör popmusik kul och livsnödvändigt. Jazziga schlagerballaden »Those Words« är en genial sextiotalskitschig banalitet i Burt Bacharachs/Jimmy Webbs super-romantiska anda och försedd med sublim sånginsats av Per Sunding. I mina popdrömmar skulle det mycket väl kunna vara en poplåt specialdesignad för Dusty Springfield.
Plattans verkliga fynd är emellertid den låt Sunding, Bartosch och Carlsson av misstag upptäckt i sin egen studio. En sen natt pluggar de in en samlingskassett med obskyra inspelningar från sextiotalet som de kommit över vid ett besök på den amerikanska västkusten. Av misstag låter de tejpen rulla på långt efter att sista inspelningen, ett outgivet demospår med Etta James i Muscle Shoals-studion, slutat och trion i stället riktar all sin koncentration på ett antal nybakade wienerbröd. Då kommer den, en oupptäckt popkreation utan några som helst credits eller angivna källor strömmar ut i studion och grabbarna tappar sina wienerbröd i pur förvåning. Jag vet inte om det går att tänka sig följande scenario, men så här måste det ha gått till:
Det är the summer of love anno 1967. Roy Ayers träffar George Harrison och de båda bestämmer sig för att samarbeta. Med vibrafon och sitar under varsin arm sticker de hem till Arthur Lees och Loves kråkslott, låser in sig i fyra månader, skyfflar i sig diverse narkotiska preparat och tillsammans med en mängd kända (men oidentifierade) popkonstnärer låter de idéerna flöda. Men ingen får någonsin höra något resultat. Inte förrän nu, då ett enda överlevande pophantverk genom lyckliga omständigheter hittas av tre unga skåningar. Som genast copyrightar det under namnet »Suffocation At Sea«.
Historien om »Wrong Heaven« (en jävla klassiker) är ännu längre och inkluderar allt från agentfilmer med Audrey Hepburn till att studera flickor från en finare ouppnåelig värld. Arrangerat på ett sätt som får alla popkänselspröt att peka rakt upp i himlen. Frågan är om man mäktar med uppföljaren, Eggstone »In Memphis«…
Wannadies har haft lite mindre tur när de äntligen tagit sig i kragen och spelat in uppföljaren till 1990 års bejublade debutalbum. De har dessvärre tappat bort mycket av den enorma popkänsla som lyckliggjorde oss för två år sedan. Singeln »Things That I Would Love To Have Undone« är skriande outstanding och då måste jag ändå konstatera att de i stort sett snott symfoni-orkestercrescendot från Lennon/McCartneys »A Day In The Life« rakt av — vilket inte gör saken bättre. Ett extremt utdraget sömnpiller som »December Days« får en att undra över vilka depressioner medlemmarna gått igenom sedan vi hördes av sist. Det här är inte samma glada Wannadies jag en gång älskade och även om det finns en och annan ljusglimt i mörkret, typ stark sång, så ställer jag redan nu in förväntningarna på en uppföljare som genast i och med titeln indikerar att gruppen börjat le igen.