THE SUNDAYS
Reading, Writing And Arithmetic
Rough Trade ROUGH 148 (Sonet)
****½

Det är en himla tur att LP-skivor som denna tänder min gnista, begravd som jag är av en stormflod vinyl/kassetter med bakåtsträvande rockutövares meningslösa och gråsjaskiga tröttsam heter.
Sundays befinner sig här och nu. Och de för en stolt brittisk poptradition vidare. Arvet från Smiths lägger sig som ett hölje runt de egna musikaliska grunderna; ett nätverk av glittrande gitarrslingor och ovanpå detta Harriet Wheelers röst — ett instrument som snittar upp djupa sår i varje sant popsnöres själsliga reservoar. Jag är minst sagt tagen.
Jämförelser har ofta gjorts med Cocteau Twins Elizabeth Frazer i försöken att ringa in Harriets vokala jämlikar. Även om hon är mindre sångerska än Lisa Stansfield plockar intensiteten poäng på poäng på poäng. Tänk bara om Harriet och Morrissey kunde förenas i en duett?!
“Here’s Where The Story Ends” lägger ut typiska Johnny Marr-beten, ni vet, de där sparsmakade gitarr-läckerheterna som bara hugger fast i er utan att ni riktigt förstår varför och HUR. LP:n är till brädden fylld av gitarristen David Gavurins smakfulla och snillrika utsmyckningar. Och när melodierna inte riktigt lyfter, vilket inträffar endast på ett par spår, finns förstås alltid Harriets guldstämma som en räddande ängel.
När vi summerar nittiotalet kommer Sundays att inta en central plats, det MÅSTE bli så, och jag kan inte på några grunder inse att NÅGON kan hålla sig känslokall inför denna vulkaniskt heta popvärme.
Inte ens sura Cure-Bosse i Bollebygd.

Rough Trade
61-71 Collier Street
London N1 9BE
England