TAPIRERNA
Trick & Tro
Silence SRS 4712 (MD)
* * * *

Det vilar ett soft lyckoskimmer över det här albumet. Tapirernas intentioner att ”komma bort från stämpeln som svartrockare” (idiotiskt! Det var de förstås aldrig) har fallit ut enastående väl. Den perfekta melodiradio-popen på ”Trick & Tro” kan knappast lämna någon romantiker oberörd.
En L-Y-C-K-L-I-G skiva. Kanske har kraften hämtats ur den veritabla explosion av barnafödslar som omgärdat inspelningarna; producent Sundqvist, mixare Erixon och sångare Jörhall är numera stolta pappor. Eller så har de helt enkelt växt som musiker.
”Finger Och En Fot” anger direkt ”lyckotonen”. Slipat, vackert, ödmjukt och en Ola Jörhall som sjunger för gudarna. LP:n genomsyras av kluriga arrangemang och små spännande stickspår, i första hand utlagda genom klaviaturspelare Ingvar Larssons försorg.
Och i ”Liza Minelli” har Tapirerna skrivit in sig i den svenska schlagerhistorien, den skämmer inte ut sig bland Povel Ramels och ABBA:s schlagers eller bland Taubes och Di Levas örhängen. Tjugofyra karats rent popguld som jag vill krama sönder och samman.
”Mera” är en annan personlig favorit med läckert arrade stråkar i lätt psykedelisk förpackning.
På ”Wonderful Day” överskrids däremot gränserna för hur pass sockrat det får låta — nästan FÖR gulligt och insmickrande och skräckvisioner typ Bing Crosby plus barnkör tar fäste i mina fantasier. Kan också tänka mig att en del kritiker avfärdar ”Trick & Tro” som varandes ”mesig”.
Men då har de hjärtan av glas.

Silence Records
Näved
670 41 KOPPOM