DIVERSE ARTISTER
Swedish Exotica, Vol 2
Topyscan 008 (Pet Sounds)
* * * ½

En svensk samlingsplatta som till skillnad från de flesta andra som kommit under åren visar på en delvis väldigt ljus framtid för svensk rock. Och då pratar jag inte om Dead In Love, taktmaskin är fult och depprock är ännu fulare, och absolut inte om Suckers Delight. Båda grejerna är kompetent spelade och framförda men idéerna hör hemma på vinden hos någon före detta gothrockare. (Av någon underlig anledning kommer de här gängen från Stockholm.)
Så gör även The Living Room men de spelar poprock i Lolita Pops anda och det gör de mycket bra. Soul Patrol är kända, de har spelat in skivor och deras låt här är tung blyrock i Loops anda. En oväntad men glad överraskning för mig.
Plattans stora “att-vilja-men-inte-kunna”-pris går till Snuff Movie Watchers — men de kanske inte ens vill. För mig känns det som de försöker spela punkpop men bara fått till energin och dessutom lyssnat på fel plattor för att få till några fräcka gitarrer.
Nu börjar det pinsamma och roliga. Som ett grillspett bestående av champinjoner (Lunchroom Mariners), älgkött (Whipped Cream), aubergine (TV Pop Crisis) och många starka kryddor (Stillborn, för sista gången med Kari Hokanens karakteristiska mörka sång). De sistnämnda slår till med en otäck sak. En ommixning av “Albino Flogged In Black”, och här visar de för första gången på vinyl att de är mäktiga samma tyngd som Swans (innan de blev poppiga). Jag kan tänka mig att Alan Rubin sjunger med i texten.
Lunchroom Manners är alltid trallvänliga och här visar de upp sin allra lättpoppigaste sida. En given singel enligt mig. TV Pop Crisis “Easy” hamnar garanterat på debut-LP:n som bör bli en svensk klassiker. Någon recensent beskrev “Easy” som om Cure skulle möta The Church, vilket bara visar hur svårt det är att sätta en etikett på den här låten. Mycket tremolo är det på gitarren i alla fall. En kanonlåt som här lider av konstig mixning.
Kabom, rakt in i örontrumpeten kraschar “Wishing” med Whipped Cream. Nypsykedelia blandad med gammelpsykedelia och Sveriges värste gitarrvrängare Jörgen Cremonese lockar fram det mesta ur sina Vox-förstärkare. Tungt, självsäkert och vackert. Den svenska pophimlen lyser klarare än på väldigt länge.
Jag har sparat det bästa till sist “Head”. Om Soul Patrol visade på Loop-tyngd så excellerar Zonk i sådan. Det här är tungt, Hawkwind-tungt. För att sedan bli luftigt och sommarlätt med tolvsträngade gitarrer som glittrar i solljuset. Och så har vi den där sångaren. Stefan Kéry, före detta Stomachmouths, visar här prov på en sagolikt stark rockröst.
Det kan ju vara trickat, vad vet jag. Men en sak vet jag. Ge mig mer. Vilket för övrigt gäller alla andra band på den här plattan utom Död Och Pina.

Topyscan
c/o Pet Sounds
Kungsholms Strand 135
112 48 STOCKHOLM