THE DAMBUILDERS
A Young Persons Guide
Cuacha! loco 1 0647 318 (Pet Sounds)
****½

Det närmaste popkult Hawaii-öarna kommit var en TV-serie kallad ”Hawaii 5-0”, om vilken ihågkomsten inte är större än att denna kuriosa kunde utnyttjas som lagom fånig inledning till anmälan av ett nytt popvidunder; The Dambuilders. Bosatta i Honolulu.
”A Young Person’s Guide To Dambuilding” håller tungan rätt i mun genom samtliga tolv spår. Intet är onödigt, allt är uppfriskande, visst är sublimt. Första sidan i sin helhet en lång, svettig kärleksorgie. Värme, humor och känsla.
Gonzopoppiga ”God Wears Glasses” tumlar om och står i fräckhet uppe på Dinosaur Jr’s tillfälligt (?) vakanta piedestal. B-52’s-kör genialt inkilad i kickrefrängen. Smash-hit-introt i ”Kevin Keegan” slår ner det mesta som kommit ut i år. En hästspark. Under några sekunder forsar 1979 fram. ”You used to fall in love with everyone…”, The Jam, ”All Around The World”, förlorad ungdom. Hade Kevin Keegan sedan bytts ut mot Hellström, Janne, ja, då skulle jag till och med kunnat recitera bibeln.
Äkta körer i ”Radio Is King”. Ett mästerstycke R.E.M. skulle varit stolta över att ha fogat samman. Akustisk gitarr/bas, kvittrande elfiol och alldeles ljuvliga ”Rose Vitta”. Gitarristen får det att låta som om en sträng strax når bristningsgränsen.
Sista blomman i denna gyllene bukett, ”Hibachi In The Rain”, hämtar näring från Declan McManus underfundiga skrivkonst, och om all namedropping ännu inte övertygat er att Dambuilders smakar lika friskt och porlande gott som vattnet i en norrländsk kallkälla finns absolut inget hopp kvar.
”No-one lives forever but I feel I got a chance.”
God POWERPOP har evigt liv.

Cuacha! Records,
P.O. Box 301 559,
D-1000 Berlin 30,
Västtyskland.