VARIOUS ARTISTS
Ståkkålmsjävlar 1978-1981
MNW MNWP 182 (MNW/MD)
*
Det tog mycket lång tid innan jag lärde mig att uppskatta den nya svenska musiken. När jag lyssnar på Johan Johanssons (KSMB, Strindbergs, John Lenin) sammanställning över den stockholmska punken från åren 1978 till 1981 förstår jag varför. Var det verkligen så här illa ställt? Var det så långt mellan melodierna? Räckte det med detta debila gapande för att bli uppmärksammad?
Nja, sanningen är kanske inte fullt så dyster. Jag tror nämligen att det föreligger två grundläggande fel vid urvalet av låtar till den här samlingsskivan. Det ena är att målsättningen tydligen har varit att få tag på så tidiga inspelningar som möjligt med alla de medverkande banden, och därav följer automatiskt att klassen inte är den främsta — det är mycket sällsynt att en grupp är ”färdig” redan på sin debutsingel.
Enligt min mening hade det varit bättre att välja ut det BÄSTA från varje medverkande — då hade vi kanske fått en skiva som det var en njutning att lyssna på, och inte som nu, tyvärr bara ett ganska livlöst historiskt dokument.
Jag inser naturligtvis att det fanns ett värde i de här banden och deras musicerande — det är mycket möjligt, rent av troligt, att det svenska musiklivet skulle ha varit mycket tråkigare än det är i dag om inte dessa grupper hade funnits. Men varför inte lysa frid över deras minne, och låta punknostalgikerna minnas den här tiden som de tror att den var, i stället för att så brutalt konfrontera dem med denna skoningslösa dokumentation över bristande taktkänsla, falskspel och gapig sång?
Det andra grundfelet är den snäva geografiska begränsningen. Hade det i stället rört sig om en samling med SVENSK ”punk” och inte bara stockholmsk dito, hade det varit betydligt enklare att få ihop till en hörvärd platta.
Nu diskvalificeras givna höjdarband som Problem och Moderns (Malmö), Heartbreak (Eskilstuna), Traste & Superstararna (Bollnäs), Attentat (Göteborg), Diestinct (Sundsvall), Studio Sex (Norrtälje) och Gyllene Tider (Halmstad) enbart av geografiska skäl. Synd.
Resultatet av dessa två begränsningar i urvalet har blivit att det av denna skivas totalt sexton låtar bara är futtiga tre som är något att ha; Docent Döds suveräna hitlåt ”Solglasögon”, Ebba Gröns energiska ”Tyst För Fan” och Reeperbahns underfundiga ”Havet Ligger Blankt”. Rude Kids ”Raggare Is A Bunch Of Motherfuckers” är ju onekligen en klassiker, men speciellt bra har den aldrig varit. I övrigt intet…
Jag borde kanske inte nämna några namn, men kan inte låta bli att tycka synd om till exempel KSMB, Alien Beat och Tant Strul, som har gjort oändligt mycket bättre ifrån sig senare, men som här får skylta med ofullgångna förstlingsverk. The Pain gjorde ingen människa glad, så varför togs inte ett av spåren från Mandarines gudomliga EP och/eller Japops förnämliga första LP med i stället? Etc.
Ett stort plus dock för den fina förpackningen — numrerad begränsad upplaga om 3.000 ex med gatefold sleeve, åttasidig bildinlaga och bra omslagstext av skivsammanställaren Johan Johansson (bortsett från den utomordentligt löjliga passusen om ”länsrasism”).
Så synd bara att inte innehållet matchade utanverket.
Musiknätet Waxholm,
Box 70,
185 00 VAXHOLM.
Lämna ett svar