SUICIDE
A Way Of Life
Chapter 22 CHAP LP 35 (MNW/MD)
***

Suicides ”comeback-LP” är självklart ett kap för det engelska indiebolaget Chapter 22. Synthpionjärerna kunde ha gett ut vad som helst tack vare den mytstämpel Alan Vega och Martin Rev skapade genom sin hejdlösa, nyskapande framfart under sjuttiotalet. Suicide var innovatörer och inget annat synthband har åstadkommit så spännande musik som deras två album från 1977 och 1980 (utgivna på Red Star respektive Ze) var ett översvallande bevis på.
Ja, fortfarande är. Alan Vega och Martin Rev håller än i dag en plats bland mina livstidsfavoriter och första LP’n ”Suicide” känns fortfarande ruggigt aktuell. ”A Way Of Life” vevar tiden tillbaka tolv år, för den har fler likheter med debut-LP’n än med den mer sprudlande, dansanta efterföljaren. Hotfullt. Monotont.
På ”Wild In Blue” känns det som om tiden har stått stilla i alla dessa år. Samma täta mystik kunde till exempel höras i ”Rocket USA”. Men här finns långt ifrån någon ”Frankie Teardrop”, otvivelaktigt århundradets kusligaste låt — Vegas skräckskrik i den isar blodet på vem som helst; där ligger till och med Iggy i lä.
Vackra ”Surrender” påminner om ”Sweetheart” (från Ze-LP’n), Alans sång spökar för Elvis Aaron med flickkör, och Suicide lever. Vilda Iggy-tjut i rock’n’roll-fyrverkeriet ”Jukebox Baby 96”. Sedan börjar det kännas lite i monotonaste laget. ”Dominic Christ” är mördande lång och även om det farliga soundet skapar nerv, blir tyvärr inte ”A Way Of Life” någon absolut lyckad slutprodukt.

Chapter 22,
6 New Street,
Warwick CV34 4RX,
England.