”Ny våg” är The Bear Quartets tionde album på lika många år. Sonic bad sångaren och låtskrivaren Mattias Alkberg att själv sammanfatta vad som hänt, och inte hänt, sedan debuten.

Tio år betyder ingenting. I alla fall inte mer än tio minuter eller tusen år.
Hösten 1992 släppte vi ”Penny Century” och sedan har vi fortsatt i ungefär samma stil.
Det finns naturligtvis en hel del att invända mot en text av det här slaget.
Att det är journalistiskt uselt att granska sig själv. Men journalismen (jo, det är en ideologi) är helt och hållet korrumperad i alla fall. Att jag skriver (eller, som i det här fallet, väljer att inte skriva) min egen historia borde inte bekomma någon. Faktum är att fler borde göra det: fatta ett beslut om vem som ska föra ens talan. Inte bara acceptera sakernas tillstånd.
Anledningen till detta, denna text, är att ”Ny våg” är vårat tionde album på tio år. Det är alltså något slags jubileum. Grattis till oss. Tack så mycket. Jag ombads skriva lite om de här tio åren. Det kanske är ett gyllene tillfälle att förklara texten till, exempelvis, ”Lights Out, Sound Off” eller säga vad som är snott varifrån i ”Headacher”. Eller för miljonte gången försvara Hultsfredsspelningen 2000, eller än en gång beskriva vad det var som hände när vi gjorde bort oss på Fanclub. Eller berätta vad Jari lurade Terry Ericsson att dricka en gång på Trästock. Eller bla bla bla. Jag har dock ingen lust.
Det är våran, Bear Quartets, ensak. Eller eran om ni vill. Men det är inget jag tänker dela med mig av. Jag är ingen anekdotmaskin. Ingen av oss är det.
Vi gör skivor och så är det bra med det. Jag har inte mycket att säga. Mer än att tacka alla som hjälpt oss genom åren. De som spelat med oss live och på skivor. De som skjutsat oss till tåg och flyg. Och tröstat oss när vi tjurat ihop. Och klippt och klistrat skivomslag och affischer.
För att inte tala om de som lyssnat på oss och sett på oss och haft åsikter om oss. Det har varit trevligare än vi kanske låtit påskina. De som hela tiden respekterat oss och våran integritet, genom att hela tiden hänvisa till sin egen dito. Tack, tack.
Vi lovar att på det enda sätt vi kan försöka återgälda detta. Göra fler skivor där vi skiter i vad andra ska tycka om det. Spela de låtar vi vill på det sättet som för ögonblicket känns rätt. Och hoppas att ni andra tycker det är lika roligt. Oavsett om det pågår i tio år eller lika många dagar.
I The Bear Quartet sker saker i realtid. Det betyder att det vi gör just nu är det som betyder något. Att vi i största möjliga mån blundar för vårat eget förflutna såväl som framtiden. Det är inte nihilism eller anarki eller något särskilt alls. Det är som det är. Och tycker ni det är dåligt kan ni väl göra något bättre själva.

Mattias Alkberg, Bear Quartet