De är störst i Sverige. Ändå är de ett av landets mest anonyma band och har länge fått dras med ett rykte om att de är ett gäng dryga killar. Så här säger de själva.

SAMI: Vi uppfattas som jävligt dryga för att vi inte vågar snacka med folk, vi har väl inte vågat det. Vi har alltid varit bonngänget från Tuna, som alltid valt fest framför tjejer.
JOCKE: Jag är totalt ointresserad av hur folk uppfattar oss. Folk har redan på förhand bestämt sig för en uppfattning om en, så det är inte så mycket vi kan göra. Vi är inte intresserade av att vara polare med nån och är helt ointresserade av det som inte är roligt att göra inom musiken, ställa upp i sammanhang som inte har med musiken att göra. Promotion och press är ett nödvändigt ont, men jag har fått alla tänkbara frågor. Det roliga med Kent är att spela in och turnera, allt annat är sekundärt. Jag kommer ändå aldrig att ändra hur jag är som person, tough shit för folk som inte tycker om en.
MARKUS: Vi fem, var vi än är, är alltid en grupp. Ingen kan tränga sig in. Och folk vet nog att vi har den integriteten så vi blir sällan tillfrågade om välgörenhetsprylar eller hyllningsplattor. Det är lustigt, kommer vi som Kent känner alla igen oss, kommer vi en och en är det inte en käft som lägger märke till oss. Och vi har valt bort Bindefelt-fester och soffprogram, vi har inget intresse av att bli B-kändisar. Vi får uppmärksamhet nog ändå. Vi behöver inget löjlande.
JOCKE: Man får ju så lätt en fel bild av folk. Många tror säkert att vi är värsta dysterkvistarna som sitter hemma och målar väggarna svarta och karvar i armarna med kreditkorten. Men om vi är på rätt humör kan vi faktiskt vara världens roligaste band.