Tredje kapitlet, i vilket Roger Gunnarsson får en ovanligt varierad demolåda med posten, vågar damma av ordet »nyskapande« och hör klassisk nittiotalspop med göteborgslöftet Ronderlin.

NÄR JAG I mitten av nittiotalet försökte driva eget skivbolag överöstes jag av kassetter med förhoppningsfulla indiepopakter från hela Sverige. De flesta lät som Popsicle, Suede eller Oasis. En del var — trots sitt plagierande — lysande och lovande, medan merparten mest var simpla tjuvar.
Våren 1999 satt jag åter med en låda demoinspelningar i min farm. Den gången som demokrönikör i Sound Affects, och jag konstaterade snabbt att väldigt lite förändrats. Visserligen hade den traditionella demokassetten fått konkurrens av CD-skivan, och förebilderna hade uppdaterats till Radiohead och Kent, men mönstret var ändå detsamma.
När jag nu, våren 2001, sitter och gör samma jobb igen har faktiskt något hänt. Kassetten verkar vara så gott som död och referenserna är otydligare än någonsin. Radiohead spökar väl här och där fortfarande, och jag antar att orkestrar som The Hives och The Hellacopters satt sina spår i vissa band, men rent generellt är försöken till nyskapande ovanligt många.
Det vore kanske fel att använda just ordet nyskapande om Peter, Bjorn And John från Stockholm, eftersom deras elvalåtarsdemo fullkomligt svämmar över av referenser åt alla håll, men kontentan blir ändå en spännande och busig blandning av pophistorik som Elvis Costello och Robyn Hitchcock. Lite som The Mopeds.
Egentligen är »11 låtar!« en samling av deras tre demos från i fjol. På ett par ställen är det fullkomligt briljant, som i den energiska »Education Circle«, och ingen låt är sämre än bra. [7]
The Virtues befinner sig i samma land av väl framförd popvetarpop, om än inte med riktigt lika starkt låtmaterial som Peter, Bjorn And John. Inledande »Milk & Honey« får mig i alla fall att vilja plocka fram gamla XTC-skivor, och sådant måste premieras. »Blumenkraft« får [6] för besväret.
Det är svårt att säga vad Fake Moss har lyssnat in sig på. En del av mig vill av någon anledning tro att den här kvartetten från Stockholm vill vara ett ganska hårt rockband, men ljudet som kommer ur högtalarna påminner mycket mer om den semigotiska pop som dök upp som en falang till britpopen för några år sedan. Fake Moss låter otroligt mycket som ett band som hette Whipping Boy, men vill man hålla sig till mer namnkunniga referenser kan man nämna Echo & The Bunnymens nittiotal eller tidiga Tindersticks.
Hur som helst förvaltar de arvet hyfsat och om det inte vore för bäst före-datumet skulle Fake Moss vara storfavoriter hos NME. [6]
Ett annat band som anammat pompös pop av engelskt nittiotalssnitt är Jeremiha från Falkenberg. Inledande »Stranded« för mina tankar i riktning mot Pulps »His’n’Hers« och kanske James någon gång i karriärens mitt.
Jäpp, referenser åt det vanliga hållet, men när sedan de andra låtarna visar att gruppen även klarar av att spela nervig och intensiv rock med äran i behåll blir ändå helhetsintrycket av »Untilted« positivt. Dessutom har de en rejäl sångare i Erik Persson. [6]
Glenda från Stockholm borde inte heller ha långt till ett förlags- eller skivkontrakt, med sin uppdaterade variant av glamrock som med lite mediauppbackning utan tvekan skulle kunna ge dem radiohits och möjligen plocka fans från sina tatuerade kollegor. [6]
Björn Kleinhenz heter en man i Lund som har satt ihop en avskalad demo vid namn »Portable Songs 2000-2001« på — om man får gissa — en portabel bandspelare. Fans av Will Oldham, Nicolai Dunger, Mark Kozelek och andra av den sorten måste naturligtvis kolla upp Björns låtar, för det är fyra imponerande verk man möts av. Bäst tycker jag om den aviga »Fly«. [6]
Skånska In Elvis Garage nämner i brevet som följer med »Joining a Band« sin kärlek till amerikansk pop i Posies-skolan. Och visst hörs det här och där att de har läst samma kurs i popkunskap som herrar Stringfellow och Auer, men jag tycker mig även kunna dra fina paralleller till den melodiska poppunk som det nordirländska bolaget Good Vibrations levererade i slutet av sjuttiotalet.
Den oavkortat lysande »Wavering« skulle kunna ha varit en Protex-singel från 1978 och sådant imponerar alltid på undertecknad. [7]
Allra bäst den här gången är Ronderlin från Göteborg, som bland annat rymmer Tommy Dannefjord från gamla Easy. Med klingande gitarrer och utsökta popmelodier tar de mig tillbaka tio år i tiden, till en värld av Cherry Orchard, Grimsby Fishmarket, Blueboy och Happydeadmen. Inledande »Reflected« är utomordentlig, klassisk pop i bästa tänkbara mening.
Återstoden av demon når måhända inte riktigt lika högt, men det är fortfarande väldigt bra, och jag blir inte det minsta förvånad när jag nås av beskedet att Ronderlin rott i hamn ett skivkontrakt med Labrador. [8]
Att Linköpings Planet Superfly kan skriva popdängor av rang har jag varit medveten om ända sedan de bildades ur spillrorna av indiepopgänget Popeye, som jag var ett rätt stort fan av för några år sedan. På senaste demon »Elegantly Wasted« är det dock inte lika omedelbart som tidigare. Det inledande titelspåret ekar Ride, shoegaze och tio år gammalt engelskt groove, samtidigt som de psykedeliska influenser som har anats tidigare också tar ett par steg framåt.
Det är bra, men inte lika direkt som de demoinspelningar jag tidigare stött på. Inget fel i det, men det är synd om bandet överger sin förmåga att skriva låtar som faktiskt skulle kunna ge dem en stor publik.
Fast faktum kvarstår att Planet Superfly är duktiga låtskrivare som inte borde harva på demonivå så länge till. [7]
Mitt bland alla felfria, digitala produktioner känns The Fake McCoys »Woke Up This Evening« underbart opolerad. Det handlar om intensiv, skitig garagerock av sextiotalsmodell, men inte för den sakens skull påfrestande retroinriktad. Jag gillar speciellt produktionens skitighet, trumljudet och den puttrande orgeln.
Att Fake McCoys värsta fiender i Kungälv är ett gäng nazister som hotar att döda dem ger naturligtvis ytterligare sympatier. Lite lustigt dessutom att en av medlemmarna är namne med Radiosportens Åke Strömmer. [7]

KONTAKT

PETER, BJORN AND JOHN,
PETERBJORNANDJOHN@SPRAY.SE

THE VIRTUES,
WWW.THEVIRTUES.NET

FAKE MOSS,
FAKEMOSS@HOTMAIL.COM

JEREMIHA,
JEREMIHA@HOTMAIL.COM

GLENDA,
HTTP://JUMP.TO/GLENDA
GLENDA@STARMAIL.COM

BJÖRN KLEINHENZ,
KORSGATAN 9 A, 223 53 LUND

IN ELVIS GARAGE,
INELVISGARAGE@HOTMAIL.COM

RONDERLIN,
RONDERLIN@HOTMAIL.COM
WELCOME.TO/RONDERLIN

PLANET SUPERFLY,
WWW.PROMOPOP.COM

THE FAKE MCCOYS,
THEFAKEMCCOYS@HOTMAIL.COM
WWW.GEOCITIES.COM/THE_FAKE_MCCOYS