DET VAR PÅ den tiden en lo fi-våg sköljde över västvärlden. Runt mitten av förra decenniet. Då skivaffärer plötsligt svämmade över av hemmagjord musik skapad med vad artisterna hade liggande runt omkring sig vid inspelningstillfället.
För mig och många andra innebar detta en smärre musikrelaterad revolution. Allting var möjligt och det gick att göra det själv. Skivbolag startades. Fanzines gavs ut.
Och i Växjö bildade Marilyn Petridean (trummor) och Martin Lilja (gitarr) By Coastal Café.
Jag hörde dem för första gången tidigt i våras. Jag satt på golvet i en källarlokal där bland annat en postorderfirma huserar. En anställd kompis la på en sjutumssingel som han trodde jag skulle gilla. Plötsligt började kortkorta låtar strömma ur högtalarna. Brusiga låtar med omedelbara melodier, gitarrer som sprakade, trummor som drev. Kort sagt: fantastisk lo fi. Jag älskade vad jag hörde och blev med ens sjutton år igen. På stående fot köpte jag »Me?« (Pickled Egg Records), den skiva vi nyss lyssnat på. Min kompis nämnde att Lissy’s hade gett ut den första sjutummaren med By Coastal Café, en split med Spare Snare, och att de råkade ha några exemplar av den inne. Mer pengar bytte ägare.
Några månader senare såg jag By Coastal Café spela live på en minimal bar i Stockholm och en ny konsert tog sig in på min personliga topp tio. Senare, på Emmaboda-festivalen, samma sak. Någonstans där omkring släppte Rocket Number Nine Records en By Coastal Café-singel betitlad »Daffodil«.
Och efter att ha hållit på i tre år började duon äntligen få en hel del uppmärksamhet i Sverige.
— Det kändes ganska välförtjänt. Det var tacksamt också, för att vara så okända hade vi ju gjort ovanligt mycket. Nästan trettio kassetter med tre-fyra låtar på varje, säger Martin.
— När vi gör musik måste det vara fräscht. Det är så vi känner. Det får inte vara något man retar sig på i en låt. Och inspelningen är snudd på lika viktig. För det mesta letar vi ett ljud först. Sedan, när vi har ett ljud, spelar vi in tre låtar. Provar med mikrofoner, provar med inställningar. När det låter bra i lurarna spelar vi in. Vi har nästan spelat in allt på olika ställen också, för vi har flyttat mycket.
Vilket för oss in på Marilyn. I somras flyttade nämligen hon till London för att i ett år utveckla sin tecknartalang (det är Marilyn som gjort omslagen till de flesta av By Coastal Cafés skiv- och kassettsläpp) på London College of Printing.
Men By Coastal Café tänker inte lägga av för det, berättar Marilyn via e-post:
»Jag försöker fixa en spelning åt oss här. Jag väntar på en Farfisa som snart är färdigreparerad, men jag har inte ordnat något att spela in med ännu. Framtiden är lite oviss.«
Hoppas att allt löser sig för By Coastal Café. Jag hoppas också att jag någon gång kommer att kunna berätta för barnbarnen om den andra lo-fi-vågen.