Ska svensk rock sjungas på svenska eller engelska? Den frågeställningen kanske inte får Svea Rike att nyfiket spetsa öronen. Men faktum kvarstår att den är en av de vanligaste i rockbranschen under senare år.
Mycket riktigt är den återkommande i Mats Lodéns ambitiösa bok ”Rockens text”. Där Lodén (själv låtskrivare) med en pedagogisk ansats dels försöker komma åt rocktextens innersta väsen, dels samtalar med några av landets mer personliga rockpoeter.
Redan tidigt i boken citeras bluesmusikern Roffe Wikström. Han säger: ”Det är fan så mycket svårare att säga ”Jag älskar dig” än att säga ”I love you, Baby”. Det blir allvar med en gång.”
Kanske fångar Wikström redan då hur omöjligt det är att försöka lära ut hur man skriver en bra rocktext.
Storheten är ju hur man sjunger ”Jag älskar dig”, inte hur man kommit fram till formuleringen.
Det som låter rätt är det rätta. Så ”enkelt” är det.
Betydligt mer intressanta är Lodéns samtal med Joakim Thåström, Wikström, Wiehe och några andra självständiga poeter.
Här får man en känsla för musikernas konstnärliga vardag som sällan infinner sig i svensk rockjournalistik.
Tyvärr har inte Lodén samtalat med 80-talets intressantaste svenska rockpennor — ”Plura” Jonsson och Thomas Di Leva. Att få deras skrivarmödor porträtterade hade bara det varit värt de 120 kronor boken kostar.
(”Rockens text” finns i bokhandeln)