Hur illustrerar man bäst ljudet av någon som trillar av en stol? Varför tycker Slitz att alla bör lyssna på ”Soul & sånt” i sommar? Fråga Pontus Enhörning!

FÖRST VAR HAN mest en allmänt snabbpratande smattertunga som dök upp i diverse radioprogram. Med hejdlösa orgier i ord, ämnesbyten och maximalt hög volym. I program som ”Eldorado”, ”Linje 19”, ”Max” och ”Extra” var han rösten, som även om han inte alltid lyckades knyta ihop säcken, åtminstone alltid fick radiosportens ordvulkaner att vid jämförelse låta som Thorbjörn Fälldin.
Idag är han betydligt mer än så.
Vid 30 är Pontus Enhörning, for det handlar självfallet om honom, en av våra stora radiopersonligheter. Som fått total kontroll på svadan under rubriker som ”Radioman Serping”, ”September” och ”Rockbulten”. Samtliga program som lockar hundratusentals lyssnare.
Men som de flesta radiopratare har han ändå förblivit ett överraskande anonymt namn för den stora allmänheten.
Medan många nonsensfigurer kan förekomma en enda gång i rutan eller på duken och sedan för evigt vara diplomerade superkändisar tillhör Enhörning fortfarande de som får visa legitimation på posten. Och det är följdriktigt att han anländer till Slitz intervju med buss 62 utan att alltför många nyfikna nackar får spärr.
Därför denna korta biografi innan vi släpper honom lös i ämnet radio:
Född 1958. Uppvuxen i Täby norr om huvudstaden. Har förutom radiojobben arbetat som discjockey på diverse stockholmshak. Är ivrig expert på olika slags dataspel — frilansar som tidningsrecensent i ämnet. Är småbarnspappa. Gick en gång i tiden på Handelshögskolan.
Men så blev det ändå radio?
— Det var en elak kompis som ställde till det. Han lurade mig att börja göra sketcher till Niklas Levys och Ingvar Storms dåvarande program ”Linje 19”. Och snart hade jag glömt att jag gick på Handels för att satsa på reklam och marknadsföring. Men det är väl inget jag sörjer speciellt mycket idag.
Egentligen har väl Enhörning aldrig behövt ångra sitt val.
Ända sedan starten har hans radiobana legat på olika nivåer av succéskalan.
Problemet var bara att han under de första åren bara var en av många tungvrickande lärjungar till stilbildarna Kjell Alinge och Janne Forsell. Först med programserien ”Smultron och tång” 1987 hittade han fram till ett helt eget sätt att utföra det han kallar ”seriöst struntprat”.
— Jag har aldrig tänkt så mycket på hur man ska göra, snarare hur jag vill göra. Och som nybörjare blir det då givetvis en massa misstag av bara farten. Det var först när grundkunskapen satt i ryggmärgen som det började flyta. Kjell Alinge har sagt ”det bästa sättet att låta som om man inte vet vad man gör är att inte veta vad man gör”. Men för att komma dit måste man ha fullständig kontroll på teknik, röst och allt annat omkringliggande som spelar in, säger Pontus och sneglar mot mig över de säregna, fyrkantiga glasögonen. Som för att kontrollera att jag verkligen förstått hans idé om kaos under kontroll.
I mitten av juli inleder han en serie om fem program under rubriken ”Soul & sånt”. Måndagkvällar klockan 21 till 22 innebär det ”svarta skivor, mest 70 och 80-tal, Syl Johnson och dom. Och löst prat.”
”Löst prat” innebär en garanti för att vi kommer att känna igen oss från hans tidigare bedrifter.
Vi kommer att bli bombarderade av kärleksfulla men likväl mördande elakheter, usla vitsar, vänlig arrogans, underfundiga ordlekar och allmänt hisnande klipp mellan högt och lågt. Allting lika ofta utanför som innanför lagen om hur radio förmodas vara.
Varifrån har han fått sina idéer, förutom från uppenbara anfäder som just Alinge/Forsells klassiska ”Hemma hos”-program under 70-talet?
— Det är säkert något jag ärvt. Jag fick ett brev från min far häromdagen. Jag slogs av att jag mycket väl kunde skrivit det själv. Alla i min familj är flitiga och oftast bra berättare. Sedan har jag läst mycket och sett mycket film. Därifrån har jag säkert också hämtat en del.
Så det är inte bara unga sonen Pontus som agerar snattrande centralpunkt vid julmiddagarna?
— Du, jag är absolut den som snackar minst i familjen!
Lyssnade ni ovanligt mycket på radio hemma i Täby?
— Knappast mer än genomsnittet. Jag har faktiskt inte ens hört pappa göra radio. Däremot påverkade han mig genom att ge mig ”She Loves You” med Beatles i födelsedagspresent när jag gick i lekskolan.
Fantiserar Pontus Enhörning om att göra TV?
— Visst skulle det vara kul. Men det är ett helt annat media, som jag har stor respekt för. Och jag kommer inte att svettas blod i strävan att få göra det.
På tal om respekt; har du gjort bort dig riktigt ordentligt under sändning någon gång?
— Självklart, det händer väl alla. Senast häromdagen, när jag under en ”September”-sändning skulle illustrera hur någon föll av en stol. Jag tyckte att jag bäst gjorde det genom att faktiskt falla av en stol. Med följden att jag slog i revbenen så hårt att läkarna tror att jag kanske bräckt ett…
Och mer…
— Så har vi den där gången när jag gjorde ”Max” och skulle presentera en låt med Tottas Bluesband. Men den var 2.15 istället för de 4.15 som jag antecknat. Så jag satt där en lång stund och provsmakade på nästa prat: ”T-t-t-tottas. Smack. Smack. Suck. Suck. Rap. Blooooosband.” — innan jag fattade att det gick ut i direktsändning. Sedan var resten av det programmet rätt körigt. Såna gånger går man de mörka gatorna hem.
Men den största pinsamheten inträffade när du var discjockey på café Opera i Stockholm!
— Suck. Måste jag påminnas om det igen? Nåväl: Jag skulle byta mellan två skivor när jag klantade till det och bröt av stiftet. Och just den kvällen hade jag inget i reserv! Så det fanns inget annat att göra än att springa till Daily News (som ligger i andra änden av Kungsträdgården i Stockholms City) och låna ett. Allt medan min längsta tolvtummare, något med James Brown, fick snurra på skivtallriken. Såna gånger önskar man att deodoranten fanns med!
Självklart är det egentligen orättvist att skvallra om gångerna när Pontus Enhörning gjort bort sig. För det underligaste är att han inte gör det oftare. Men blir han inte ändå mer fascinerande som ord och actiondomptör när man vet att fiaskot och flabbet i nästa ögonblick kan gå hand i hand?
Om du tröttnat på Aktuellts nyhetstorka eller tycker att sommaren är alltför blöt — missa då inte ”Soul & sånt”!
För det huvudsakliga skälet — att det är ännu en Pontus Enhörning Show — har du väl förstått vid det här laget.