DISNEYLAND AFTER DARK
No fuel left for the pilgrims
(Electra)
***

Tar man lika delar pop, punk, gospel, Ventures, hårdrock och Johnny Cash har man DAD:s influenser som i en liten ask. På första LP:n ”DAD draws a circle” (som i produktionen låter som vore den inspelad i en kartong jämfört med ”No fuel…”) från 1987 var blandningen jämn och helt i min smak.
På ”No fuel left for the pilgrims” har det mesta av gospeln och popen fått ge vika för en driven punkig hårdrock, med en och annan slirande twang som minne från svunna vilda västern-tider. Det är ett klokt drag av DAD att bestämma sig för vad det egentligen är de vill göra. Det skulle förvåna mig om inte den danska kvartetten väldigt snart finner sig exporterad till det stora utlandet.
Här finns starka tuffa låtar för unga män som vägrar klippa sig och som tar livet med en klackspark. Jag älskar ”Sleeping my day away” och ”Point of view” och vet att jag kommer att gapa med i resten av låtarna nästa gång jag ser DAD spela. Plattan fungerar säkert utmärkt på fest. Största problemet med ”No fuel…” är emellertid att det blir för mycket av det goda — för ensidigt skränande och för gapig sång. Men DAD:s slyngelaktiga humor gör deras hårdrock hundra gånger roligare än allt annat i genren. Rock’n’roll!