Popgrupp. Reklambyrå. Skivbolag. Musikförlag. Produktionsbolag.
Killarna i stockholmska 1-2-3 ligger sällan på latsidan.
Allra minst nu när dom skrivit världskontrakt med det STORA BOLAGET.
Men varför i hela universum skulle dom vara lata när deras bolag heter KOSMOS?

Visst får jag försaka mycket. Men det är säkert likadant om man jobbar med film, teater eller… Slitz. Ibland tar jag ”ledigt”. Men mitt i promenaden på Djurgården tänker jag: ”Det här är ju skittrist!”.
Billy Bolero försöker formulera ett svar på varför just han år efter år dyker upp som en ovanligt osalig ande i skiftande delar av Stockholms rockliv. Först som musiker i grupp (Hangover, Pictures) sedan på egen hand. Därefter som producent och allt-i-allo på skivbolaget Papa. Nu som musiker i precis utlandskontrakterade 1-2-3 och ena hälften i produktionsbolaget Kosmos. Sedan en tid arbetar Billy dessutom på produktionsbolaget Madhouse, som ansvarig för ”en ny satsning”. Karin kan sannerligen behöva ta sig en funderare då och då…
Men det finns en huvuduppgift. 1-2-3 är namnet. Pop är ämnet. Och arbetsfältet är multinationellt. För några veckor sedan skrev 1-2-3 kontrakt med skivbolaget Virgins London-kontor. Under året ska det ge som resultat två nya singlar och en LP. Därefter har parterna ömsesidig rätt att förnya kontraktet i ytterligare sju år.
Snabbt marscherat för en grupp som knappast kan betraktas som etablerade ens i det allra coolaste Stockholm. Fjolårets singel ”Love You More Today” spred några lätta-krusningar på ytan. Men en poptermometer som radions ”Tracks” sa nej och försäljningssiffrorna samlade inte många streck över 1000-talet.
Men sådant är petitesser för popfabriken Bolero, Thomas Widestrand och Pelle Lidell. För om kompassen är inställd på världen spelar inte några lokala grynnor alltför stor roll. Även om det självklart är hälsosamt att ha ett kommersiellt och socialt ”hem” om pilen på kompass-rosen skulle peka snett.
”Jag ljuger inte om jag säger att vi haft det knapert. Men man klarar sig alltid. Om det finns någon rättvisa…”
Thomas Widestrand är den blonda hälften av KOSMOS. Och som tidigare intressent i PAPA vet han vad det innebär att syssla med ”ambitiösa” koncept-projekt i 80-talets Sverige.

Thomas har sitt musikaliska ursprung i en Stockholms-krets som under 80-talet spottat ur sig tidsriktiga namn: Metropolitan, Man Klan och Kitchen And The Plastic Spoons är bara tre exempel. Thomas var själv med i Metropolitan.

Nu är Thomas sångare i 1-2-3 och designer i KOSMOS (och därmed ansvarig för bl a Di Levas och Dan Hylanders omslag).
Treenigheten fullföljs av Pelle Lidell, som under tio år varit ständigt närvarande i huvudstadens rockliv. Mest ”känd” har han kanske blivit som trumslagare i Alien Beat (och därmed i Magnus Lindbergs kompband under vissa perioder).
1-2-3 spelar Modern Pop. Punkt slut.
Den som nämner Human League i detta sammanhang är inte helt snett ute. Men exemplet kunde lika gärna varit The The eller Heaven 17. 1-2-3 tänker i samma banor som syntelektrikerna från Sheffield och enmansprojektet från London:
Pop är okomplicerat och banalt, men det går att laborera med formeln: Varför inte en diashow eller en happening?
Sagt och gjort — vi gör något annorlunda!
”Det viktigaste i vårt skapande är bilder. Fotografier, filmer, TV-program, skivomslag. Ofta händer det att jag ser en bild och tänker att jag vill göra musiken som passar till den bilden”.
Billy Bolero kan ha en udda väg till sina pop-konstverk. Men 1-2-3 är inget abstrakt eller ”svårt”. När 1-2-3 är som bäst utför dom samma naiva (positivt ord!) balansgång mellan gottköp och galleri som Human League gjorde i sånger som ”The Sound Of The Crowd” och ”Don’t You Want Me”. Men alltid i 1987 års kläder. De är där jämförelsen med Matt Johnsons The The kommer in.
”Jag har alltid gillat hits. Men jag vill samtidigt att 1-2-3 inte ”bara” ska vara ännu en hit-maskin. Vi vill att det här ska fungera lika bra på en utställning som på Ritz eller i TV”, säger Billy.
”Det är inte svårt att gissa att vi blir mycket imponerade av Talking Heads förmåga att kombinera den enklaste pop med konstnärlighet”, fortsätter Thomas.
Konst. Design. Happenings. ”Inte bara rock’n’roll”.
Det är lätt att tänka på Ratata när man hör 1-2-3 summera sina planer. Ratata startade 1981 med storstilade planer på ”multihappenings”. Där ingen show skulle vara den andra lik.
Vi vet alla var Ratata finns idag. Etta på listan.
Sommarturné med Roxette och Eva Dahlgren. Gedigen och stor popmusik, men sällan något riktigt ”bett” och inte speciellt ”udda”.
”Vi respekterar Ratata på alla sätt men tror ändå att vi kan undvika att bli ”ännu ett popband”. Det finns fler kanaler för oss att verkligen jobba fram vår idé. Dessutom startar vi nästan från början med bra resurser. OCH — det här är viktigt — ingen tar oss som ett typiskt liveband…”
I dagarna inleder 1-2-3 vandringen mot att bli ett ”otypiskt” hitmaskineri. Först två spelningar på Ritz i Stockholm. Med en show som innehåller delar av det kommande konceptet. Och som ”kommer att överraska alla, inklusive dig”.
Snart är det också dags för det första inspelningsarbetet under det färska kontraktet. Inspelningsplats blir Stockholm eller Köpenhamn. Det är det enda som är ”klart”. Låtar och producent ”jobbas det fortfarande på”.
”Vi spelar helst in här hemma. Vi provade förra sommaren på att spela in i London (med storproducenten Colin Thurston). Vi blev mest frustrerade. Det tog åtta dagar att spela in två låtar. På den tiden gör vi nästan en LP.”
Nästa steg blir ett antal festivalspelningar i sommar. 1-2-3 är inte lockade av att ge sig ut i Europas rockkällare och innan någon LP finns ute är festivalerna det givna alternativet.
Men trots alla planer. Trots att KOSMOS har en hel rad projekt som topplistemiljonerna ska stoppas in i. Trots att 1-2-3 har en mycket realistisk syn på sin framtid:
Nu gäller det att skriva hits.
För deras sfär är topplistornas. 1-2-3 gör ingen musik som smyger sig ut till världen via importbutiker och fanzines. Den måste konsumeras, annars slår branschens kannibaler till snabbt. 1-2-3 tror på möjligheterna att mödosamt jobba sig in i världens medvetande. Jag är inte lika säker på att chanserna blir så många.
Thomas Widestrand gick tidigare på Schartaus handelsgymnasium. I Stockholm innebär det att autostradorna ligger öppna mot Handelshögskolan-Börsen-Världen. Hans föräldrar är ”oroade” över sonens sysselsättningar de senaste åren.
Jag tror inte att dom behöver vara så oroade. Och säger världen nej finns alltid KOSMOS…